KRÖNIKA. Den nya eldrivna linfärjan i Vaxholm har redan skapat mängder av svarta rubriker, långt innan den ens fanns på plats i sundet mellan Vaxholm och Vaxholms kastell. Det är en färja som inte verkar lämna någon oberörd.

Helt klart är att Trafikverket Färjerederiet har stora ambitioner med den nya leden. ”Inte i hela Stockholms skärgård finns någon liknande lösning med en färja som körs långsiktigt hållbart och med förnybar energi – dessutom bullerfritt. Vaxholms miljöfärja är en framtidsfärja” skrev rederiet i sin presentation.

Om det är en lösning för framtiden får väl just framtiden utvisa.  Men hittills tycks framtiden långt borta. Redan på linfärjans tredje tur, på invigningsdagen, korsade en fritidsbåt glatt leden strax akter om linfärjan i tron att fältet var fritt. Det var det inte. Vajrarna låg ännu spända strax under ytan och både linfärjans befälhavare och besättningen på Kustbevakningens fartyg som låg strax intill, kastade sig på signalhornen och hindrade en säker vajerkollision.

Sedan dess har rapporterna regnat in om ständiga incidenter med fritidsbåtar som överraskats av tutanden från linfärjan då de varit nära vajrarna. Tutandet har gått så långt att det pratas om ljudmässiga olägenheter för kringboende. Men även att de många incidenterna vid leden dagligen lockar åskådare till kajerna för att från första parkett bevittna händelserna.

Självklart tycker många med Färjerederiet att kastellet blivit mer tillgängligt. Något som man kan undra lite över. Här har funnits privat, reguljär trafik sedan 1980-talet, för bara en tia dyrare än i dag, under en större del av dygnet. Liksom landstingsfinansierad trafik, med Waxholmsbolagets fartyg. Helt gratis för skattebetalarna, till skillnad från idag.

Svaret är kanske linfärjans tydliga gula färg och ledens dragning, överskådlig från Vaxholmssidan. Den gula färjan signalerar att leden är billig (för oftast är gula vägfärjor gratis) och överfarten kort. Det kan vara förklaringen till varför dagens linfärja anses göra kastellet mer tillgängligt än tidigare.

Oavsett så finns ännu många frågetecken. Dels den totala miljömässiga effekten som bör prövas och utvärderas. Främst med tanke på att mängder av båtar, även de i linjetrafik, tvingas ligga på vänt bland dieselångorna i flera onödiga minuter då leden är avlyst för linfärjan.

Dels måste även säkerheten utvärderas. Håll tummarna för att samtliga incidenter, från och med starten och framåt, rapporteras så att en vettig analys kan göras.

Men det är ett faktum att många, inte minst Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Waxholmsbolaget och Kustbevakningen, har pekat ut säkerhetsrisker. Än har vi inte sett linfärjan gå en tättrafikerad, solig julidag. Det kommer att ligga mängder av båtar på vänt, bli rörigt och krävas många tutanden. Så håll även tummarna att linfärjan inte ger några svåra olyckor för oss att skriva svarta rubriker om.

Inlägget Ständiga rubriker om linfärjan dök först upp på Tidningen Skärgården.

Två tavlor där ingenting händer. Så beskriver konstnären och den tidigare Möjabon Katarina Axelsson sina tavlor som avtäcktes på Rådmansö kyrka i lördags.

– Jag vill att min konst ska vara så fri för tolkning som möjligt. Kyrkan ska vara till för alla, säger hon.

Ljudet från en radio ekar dovt i kyrksalen och det doftar svagt av målarfärg. Utanför skiner solen som letar sig in genom de stora kyrkfönstren och fyller upp hela kyrkan med ljus.

– Jag kände att jag ville slutföra mitt arbete med tavlorna på plats i kyrkan. Det är så fantastiskt vackert här, säger Katarina Axelsson när hon tar emot.

Precis intill Infjärden tornar den vita kyrkan ståtligt upp sig i den lantliga miljön.

– Egentligen har jag inte någon koppling hit, säger Katarina.

Hon är uppvuxen på bland annat Möja och Vaxholm men bor numera i Frankrike där hon är verksam som konstnär. Förfrågan om att måla en alternativ altartavla fick hon av en slump.

– Jag hade en utställning inne i Stockholm i höstas. Av en händelse kom kyrkans arkitekt Lotta Gustafsson förbi och på den vägen är det.

Att få möjlighet och måla kyrkkonst idag är ovanligt, säger Katarina.

– Därför var det här ett uppdrag som jag inte kunde säga nej till. Mina konstnärskollegor blev gröna av avund, säger hon.

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”

Så börjar skapelseberättelsen i det gamla testamentet. Och det är med de orden som Katarina har haft sin utgångspunkt när hon har skapat den alternativa altartavlan.

Men slutresultatet blev inte bara en altartavla. Det blev även en större triptyk som målats med samma tema. En triptyk är en större, tredelad, kyrkomålning, som förr ofta använts som altartavla. Denna ska dock endast vara ett komplement till den alternativa altartavlan.

– Jag ser det som att berättelsen inte har börjat än. Allt är ännu lugnt och stilla. Det händer ingenting, säger Katarina Axelsson.

Tanken är att den alternativa altartavlan ska ställas framför den ursprungliga under vissa tider på året.

– Vi ansåg att det ibland kan behövas lite variation. Kyrkoåret är föränderligt och då passar inte alltid en och samma tavla in, säger kyrkoherde Anders Skagerström.

Varken triptyken eller altartavlan föreställer någon uppenbar närvaro av Gud, Jesus eller annan biblisk person. Det är meningen, förklarar Katarina.

– Målningarna är fria för tolkning. Inget är fastslaget och allt är möjligt. Jag anser att kyrkorna är till för alla och den linjen går man på även inom församlingen. Därför vill jag inte att någon ska känna sig exkluderad av min konst.

Anders Skagerström säger att liksom all konst ligger även altartavlan i betraktarens öga.

– Det jag ser i tavlan kanske inte någon annan kan se. Det beror lite på vilket stadie man är i livet, säger han.

Det finns ett nytänk som präglar hela församlingen. Nyligen avgjordes SM i bugg i kyrksalen och i juni kommer Sveriges första match i fotbolls-EM att visas på storbildsskärm i kyrkan. Men att kyrkan skulle frångå sitt syfte tycker inte Anders Skagerström.

– Centrumet i kyrkorummet är altaret och så kommer det alltid att vara. Men livet består ju av så mycket mer. Och då tycker jag inte att kyrkan ska vara isolerad från det. På det sättet vill vi försöka att slipa ned trösklarna för de som känner ett motstånd till att komma hit.

Katarina Axelsson säger att hon själv inte är troende i den bibliska meningen. Trots det har det inte varit ett problem för henne att skapa målningarna.

– Nej. Jag har valt att betrakta bibeln mer som ett stycke poesi än som en trosskrift.

Motivet av ett träd på altartavlan är bekant för Katarina, som beskriver sig som en skogsmålare.

– Träd har jag alltid målat så länge jag har hållit på med målning. Jag befinner mig mycket i skog och mark. Det är där jag vill befinna mig.

Även om det inte var meningen från början kan man se vissa likheter med trädet på tavlan med ett träd som står ute på kyrkogården.

– Det ser faktiskt ut som att tavlan fortsätter ut ur kyrkan på något vis. Träd är träd oavsett var på jorden de står. Vissa landskap liknar varandra väldigt mycket, säger Katarina Axelsson.

Att hänga din tavla över en annan, hur känns det?

– Det är en revolutionär tanke. Men jag ersätter ju faktiskt inte den befintliga konsten. Min målning är mer att betrakta som ett komplement. Jag är hemskt glad att jag inte ersätter någon konst, säger

Katarina Axelsson.

Inlägget Katarinas kyrkomålningar är unika dök först upp på Tidningen Skärgården.

Fler och fler båtbottentvättar och spolplattor dyker upp i hela landet. Nu finns en digital karta som leder oss till närmsta station.

Kartan som lanserades den 1 maj går att se via datorn, i mobilen eller i surfplattan. Tanken är att du var du än befinner dig snabbt och enkelt ska kunna hitta närmsta tvättstation för din båt.

– Vi har inte fått in några reaktioner än på kartan då båtarna precis är på väg ner i sjön men det finns ju ett väldigt stort intresse av alternativa metoder, säger Peter Karlsson, verksamhetschef, Svenska båtunionen.

Kartan visar stationer längs landets alla kuster och är ett delmoment i informationsprojektet ”Ren båtbotten utan gift” som startade 2015. Projektet drivs av Naturskyddsföreningen, Svenska båtunionen, Skärgårdsstiftelsen och Sportfiskarna. Havs- och vattenmyndigheten stöder projektet med 3,4 miljoner kronor för år 2016 och 2017.

Kartan visar var både spolplattor och borsttvättar finns någonstans. Zoomar man in Stockholms skärgård ser man att sex spolplattor finns på Värmdö, en på Ljusterö, en i Vaxholm, och två vid Kapellskär. Borsttvätt finns i Vaxholm, på Värmdö, Tyresö och i Nynäshamn. Utan att räkna med de centrala stationerna närmre Stockholm. Men fler stationer verkar finnas i verkligheten.

– Kartan är långt ifrån komplett. Jag vet att det finns fler företag som erbjuder tvätt på spolplatta med rening, säger Peter Karlsson.

Han låter även hälsa att alla företag och båtklubbar som har spolplatta eller borsttvätt gärna får höra av sig om de vill synas på kartan.

Är även de inbitna målarna med i den miljövänliga tvättrenden?

– Jag tror nog att många tittar på det med intresse, men vi har mycket informationsspridning kvar. Som båtägare är man rätt luttrad för mirakelmetoder, man använder gärna det man är van vid. Det handlar om att våga, säger Peter Karlsson.

Inlägget Ny kartfunktion ska hjälpa oss till tvättarna dök först upp på Tidningen Skärgården.

Nu flaggar Kustbevakningen för skärpta kontroller i Kastelletleden i Vaxholm. Anledningen är linfärjans inträde på scenen, vilket skapat en otrygg trafiksituation. Kontrollerna gäller främst trafiksepareringen, men fler nykterhetskontroller kan bli en effekt.

I förra veckan tittade Kustbevakningen närmare på riskerna med vattenskotrar som korsar Kastelletleden strax efter linfärjans passage. Resultatet var nedslående menar stationschefen Ivar Ahlfvengren:

– Det vi såg var en extra hög risk om föraren inte upptäcker vajern. Det handlar om väldigt allvarliga personskador,  säger han.

Risken är enligt Kustbevakningen att vattenskoterförare inte uppmärksammar hur högt vajern faktiskt ligger. Om de passerar akter om linfärjan, innan avlysningen vid färjans passage har upphört. En av Kustbevakningens egna vattenskotrar fick agera försökskanin. Det visade sig att då skoterns för ligger relativt lågt i vattnet, ”lyfter” fören upp vajern ur vattnet. I lite högre farter skulle det  få allvarliga konsekvenser för föraren.

Kustbevakningen kommer nu att skärpa övervakningen i Vaxholmsområdet. Framför allt i Kastellsundet där sjötrafikförordningen reglerar att mindre båtar ska gå i östra sundet, en regel som sällas följs:

– Med tanke på att vi har en annan trafikbild så behöver vi intensifiera övervakningen. Om många trafikerar det västra sundet, där linfärjan går, finns en ökad risk för olyckor, säger Ivar Ahlfvengren.

Han menar att skyltningen för trafiksepareringen, som enbart tillåter fartyg över 12 meter i det västra sundet vid linfärjan, kan tolkas olika:

– Skyltarna anger bara stort eller litet fartyg. Men i författningssamlingen framgår att alla fartyg kortare än 12 meter eller smalare än 4 meter ska gå i östra sundet. Det finns inget att diskutera. Varför vi anser det viktigt att följa regelverket nu är för den nya trafikbilden, kommenterar Ivar Ahlfvengren det faktum att myndigheterna hittills har varit mer förlåtande mot mindre fartyg som passerat i västra sundet.

Den som kör i fel sund riskerar böter på 1 200 kronor. Men är det verkligen Kustbevakningens roll att tvingas skärpa kontrollerna efter att en ny aktör kommit till?

– Egentligen inte. Som befälhavare är man skyldig att ta reda på reglerna i området man trafikerar. Men då linfärjan är så ny vill vi belysa att det dels är högre risk att passera genom västra sundet, och dels påvisa trafiksepareringen. Ett brott som kan få ekonomisk påföljd, säger Ivar Ahlfvengren.

Skärpningen innebär också att det kan bli fler nykterhetskontroller i Vaxholmsområdet:

– Ja, normalt gör vi nykterhetskontroller i samband med andra kontroller.

På Internet florerar diskussioner om vad skyltningen avser, och huruvida skyltningen är felaktig. Men enligt Andreas Holmgren, sektionschef för sjötrafiken på Transportstyrelsen finns inga oklarheter:

– Skylten upplyser om ett förbud. Den avser en lokal regel som talar om hur man passerar sundet, där skylten informerar om att här finns en regel som ska åberopas, säger han och likställer det med att en 70-skylt i vägtrafiken informerar om regeln att högsta tillåtna hasighet är 70.

– Det finns inga förbudsskyltar om att man inte får köra 90 eller 100 där, säger Andreas Holmgren.

Inlägget Kustbevakningen skärper kollen i leden vid kastellet dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ett 20-tal incidenter har inträffat med linfärjan i Vaxholm, sedan invigningen den 29 april. I vissa fall har olyckor kunnat undvikas med enbart snäv marginal.

Det handlar om allt från fel på kabelvindan och låsta vajerbromsar, till en rad incidenter där fritidsbåtar har kört på linfärjans vajer. Bara under de första fyra dagarna i trafik konstaterades cirka 8-10 närkontakter med fritidsbåtar per dag. Enligt befälhavarnas incidentrapportering passerade fritidsbåtarna leden både för och akter om linfärjan. Trots att besättningen signalerat varningar. ”Befälhavaren manövrerar färjan på så sätt att påkörning av vajer undviks med snäv marginal” beskrivs en av händelserna.

Vid ett annat tillfälle kör en Buster akter om färjan i 20 knops fart, men lyckas precis undvika vajern efter att linfärjans besättning varnat med signaler. Trafikverket konstaterar i rapporten att båten dels var för liten för att köra i det västra sundet, och dels gick alldeles för fort.

Säkerhetsansvarige på rederiet, ”designated person”, DP, kommenterar flera av händelserna i rapporterna med: ”Detta är oerhört svårt att rå på. Har ingen idé om färdig lösning, då samtliga tills i dag tänkbara åtgärder redan är vidtagna. Kunskap hos fritidsskepparna på Ostkusten om linfärjor kommer sannolikt att öka tids nog, eftersom det fungerar med ytterst få incidenter på Västkusten” skriver DP:n som kommentar till flera av händelserna.

Men uppgiften om att det skulle ske färre incidenter på Västkusten, verkar vara att töja på begreppen. Under en annan incident några dagar senare, då en befälhavare från just Västkusten råkar köra linfärjan, visar det sig nämligen att det snarare är viljan att rapportera incidenter som skiljer sig åt.

Det står klart efter en incident då en styrpulpetbåt med en utombordare kör över vajern. Utombordaren slår upp över vajern och hamnar åter i vattnet. Ingen skadas vid händelsen. Men i incidentrapporten noteras: ”Incidenten har diskuterats med befälhavaren av linfärjan. Han har stor erfarenhet av linfärjor från Västkusten där detta är något som förekommer då och då. Där lägger man inte någon större vikt vid en liknande händelse då ingen skada har skett eller rapporterats. Här har vi dock valt en annan väg eftersom det finns ett stort intresse från andra myndigheter, media och privatpersoner kring linfärjan”.

Men att linfärjor på Västkusten skulle vara dåliga på rapportering tonas ner av distriktschef Lars Hahn i Vaxholm:

– Det var jag som pratade med den befälhavaren och tyckte det lät märkligt. Men det verkar vara mer på det personliga planet än hos befälhavare generellt på Västkusten, säger Lars Hahn.

Att vajern är föremål för så många incidenter på leden har gjort att Färjerederiet har börjat projektera för en lösning där dragvajerns djup ökas.

– Det görs för att förbättra säkerheten runt färjan och undvika faror med vattenskotrar exempelvis. Det finns en kombination av okunskap och ignorans av färjan i sundet, så för att bättra på arbetsmiljön för vår besättning tittar vi på en lösning.

Först inför trafikstarten nästa säsong bedömer Lars Hahn en sådan lösning vara på plats.

Inlägget Ständiga incidenter med nya linfärjan i Vaxholm dök först upp på Tidningen Skärgården.

Linfärjan i Vaxholm har varit igång en dryg månad.

Flera incidenter har rapporterats – ändå anser ansvariga att linfärjan är till belåtenhet.

– Den fungerar oerhört bra, säger Anders Werner, rederichef.

Trots kritik från Sjöfartsverket och flera andra instanser valde Trafikverket och Vaxholms stad att fullfölja projektet med linfärjan över Kastelleden. I dag, torsdag, har färjan varit i trafik i 55 dagar och redan har flera incidenter rapporterats. En av de senaste förra måndagen då Sjöfartsverkets fartyg Anders Bure stötte i vajern med sin sidescanner som användes just då under pågående sjömätning. Detta hände trots att fartyget väntade in att färjan passerat och varningssignaler släckts.

– Några incidenter har det varit. Men samtidigt undrar jag var man drar gränsen – vad är en incident? Säger Anders Werner.

Han menar att det viktigaste är att inga olyckor har inträffat.

– Självklart ska man försöka undvika alla slags incidenter. Men samtidigt är linfärjan ny i Vaxholm, det får man tänka på.

Han menar att färjan behöver en inkörningsperiod och att färjan på sikt kommer att bli en naturlig del av trafiken i sundet.

En annan diskussion som kommit upp är antalet besättningsmän ombord på färjan. Från början skulle det vara en ensam besättningsman. Nu är det tre. Enligt källor till tidningen skulle det ha att göra med att färjan är svårmanövrerad. Det är dock något Anders Werner dementerar.

– Tre besättningsmän har vi bara haft någon gång ibland och då har det varit en fråga om att köra in personal. Oftast är det två besättningsmän. På lång sikt tänker vi oss att färjan ska skötas av en person. Men vi tänker att det kan vara bra att ha fyra ögon istället för två så här i början.

Något annat som ifrågasätts är hur det kan bli en miljövinst när övrig båttrafik måste ta en omväg. Det argumentet tillbakavisar dock Werner direkt.

– Det är taget ur luften att det skulle vara sämre för miljön. Det är inte en jättestor omväg och ska du ut i Stegesund är det nästan närmre att gå den vägen.

Samtidigt säger han att den effektiva tiden på att vänta då linfärjan passerar också gör att man kör mer försiktigt och att det i sig är en miljöbesparing.

Inlägget Linfärjans vd slår tillbaka kritiken dök först upp på Tidningen Skärgården.

Stiftelsen Skärgårdsbåten gjorde med Gunnar Lefrell, som sakkunnig lots, och med Göran Sjödins säkra navigering en resa i ”SS Skärgårdens” kölvatten med SS Blidösund den 18 juni. Några av Gunnars uppgifter har jag tillåtit mig att återge.

Einar Malm, född år 1900 och under många år bosatt på Äspholmen i Spillersbodaskärgården, har i dikten ”Ångbåten kommer ” ( SS Skärgården) på ett målande sätt lyckats få med det mesta av vad ångbåten betydde för bygden under de förra seklen. För de allra flesta kontakten med yttervärlden – från vaggan till graven.

Genom Roslagen i försommarens vackraste grönska går seglatsen från Norrtälje förbi Lidö, Tyfvö, Tjockö och Räfsnäs. Namn som låter som musik i öronen på oss som for med SS Storskär till Arholma en gång i tiden. Rätt in i hjärtat av Roslagen mot Spillersboda – under flera decennier slutbryggan för SS Skärgården, f 1907, går färden denna lördag. Einar Malms rader i dikten om den tjärade kajen stämmer inte så bra på dagens dito men ”Guldsmidd skepparen står som en gud på kommandobryggan, hälsar med fryntlig honnör på gamla bekanta och kunder” stämmer desto bättre på dagens befälhavare Göran Sjödin, som snart stått lika många år på Blidösunds kommandobrygga som hans företrädare på SS Skärgården. Dagen till ära med Neptuni Ordens guldmedalj på bröstet. Snart blir det väl också en Emmerymedalj.

Någon avbruten resa för andjakt, som SS Ljusterös kapten på samma trad runt 1880 kunde tillåta sig medan passagerarna vackert fick vänta, blir det inte men väl ett uppehåll för bensträckare på Stomnarö. Sista båt från Stomnarö, MS Möja eller Sandö avgick en augustisöndag 1956 men vänthuset står kvar och en turlista från 30-talets omfattande ångbåtstrafik minner om en svunnen epok. Det lär dröja innan ett ångfartyg förtöjer där igen.

Min skärgård och Din

I dessa trakter fick många ”rännstensungar”, som Roland Svensson, sina första kontakter med ”Din skärgård och min”. Här låg nämligen många av de koloniställen som stockholmsförsamlingarna Kungsholmen, Sofia och Katarina eller ”Frälsis” tillsammans med andra gudabenådade organisationer öppnade för att stadsbarnen efter en resa från Strömkajen eller Strandvägen med Waxholmsbåten skulle få andas frisk luft i Guds sköna natur och njuta av bad och bullar.

Där var tyst på Calles ö

Vi passerade Håtö svansar, Pelarordens boning här på jorden, där Evert Taube som inträdesprov skrev Roslagens egen sommarpsalm: ”I Roslagens famn”, senare benämnd Calle Schewens vals”, men där var tyst i bersån och tomt vid det stora ekbordet. 

Regnet öser ner med årets värsta skyfall men trivseln inombords är det inget fel på även om det är imma på både ventilerna (”fönstren”) och glasen på borden. I försalongen kan en eller annan öl, inköpt på ”torget” innanför dörrarna i frontskottet, inmundigas men den som vill avnjuta andra läckerheter och förutseende bokat bord, kan med fördel inta måltiden i någon av de pietetsfullt restaurerade matsalarna på övre däck prydda av handvävda dukar och servetter med sommarens blomster på bordet. Även om den gamla indelningen i 1.klass matsal är bortglömd är betjäningen ”First class!”

För oss runt 200 ångbåtsnostalgiker, som älskar lukten av stenkolsrök och förmodligen betraktas med ett överseende leende av de som ännu inte upptäckt charmen med ångbåtar, finns möjlighet att i matsalen inta den berömda ångbåtsbiffen som ”Skyffelbiff – stekt i ångpannans kolfyr och framburen på skyffel av eldaren”. Andra läckerheter inte att förglömma även om de inte frambärs på glödande kol.

Över minnenas fjärdar

De flesta av de gamla ångbåtsbryggorna i området kring Spillersboda, som under flera decennier var slutbryggan, är numera borta och raserade men spåren finns kvar. Både fysiskt och i minnenas värld. För en resa i minnenas värld artar sig denna seglats till. Många av de bryggor som miste sin ångbåtsförbindelse när linjen på grund av konkurrensen från landförbindelserna lades ner omges numera inte av en lika levande skärgård medan andra vuxit till sig och blivit små knutpunkter med såväl sommarställen som åretruntboenden.

De stormbyar som denna dag hindrar ett stort kryssningsfartyg att gå in i skärgården märker vi inte av utan debarkerar tryggt vaggade i den försommartids lugna skärgårdsmetropolen Vaxholm. Från kajen njuter vi i Calles anda av Blidösund med lätt rök kring skorstenen fortsätta färden över den dunkelblå, vindstilla Vaxholmsfjärden medan juninattsskymningen smyger sig varm till sovande buskar och träd.

Text och foto: CG Dahl

Inlägget ”Lustresa” i Calle Schewens skärgård dök först upp på Tidningen Skärgården.

Märk-DNA lyfts ofta fram som ett exempel på att hålla tjuvarna borta.

Men något fullgott skydd är det inte.

– Tjuvarna blir inte direkt mindre lockade att stjäla, säger Rino Carlsson, gruppchef på Sjöpolisen.

Båtstölder är en vanlig företeelse så här års. Förra året anmäldes 713 båt- eller båtdelsstölder i Stockholm skärgårdskommuner under 2015. Värst drabbad är Norrtälje kommun som enligt statistik från Brottsförebyggande rådet hade 291 stölder.

Nyligen berättade tidningen om Näsbyvikens båtklubb som lyckats minimera antalet stölder på båtklubben med hjälp av märk-DNA.

– Vi är glada och stolta över de positiva effekter vi har sett. Sedan känns det förstås mycket tryggare på klubben än tidigare, sade Roger Alm, ordförande i Näsbyvikens båtklubb.

Rino Carlsson tycker att man ska vara försiktig med att kalla märk-DNA för ett stöldskydd.

– Det är naturligtvis bra att folk använder det på sina båtar. Men båtarna blir inte mindre stöldbegärliga för det, säger han och fortsätter:

– Poängen med märk-DNA är att vi inom polisen lättare kan spåra båten eller båtmotorn till sin rätta ägare om det är stulet och vi hittar det stulna godset.

Märk-DNA är en speciell vätska som man kan smeta på sina värdesaker. I vätskan finns ett särskilt id som är unikt och det kopplas sedan ihop med ägaren. Vätskan är genomskinlig och syns bara i UV-ljus. Den är också mycket tålig och därför svår att gnugga bort.

– Ofta följer det med dekaler där det står att man har id-märkt och det kan väl i sig kanske vara lite avskräckande. Men man ska vara medveten om att det inte ger ett fullgott skydd, säger Rino Carlsson.

Han framhåller att det egentligen inte finns något fullgott skydd mot stöld över huvud taget.

Men en sak lyfter han särskilt fram i brottsförebyggande syfte.

– Vi har sett att båtklubbar och sällskap generellt blir mindre utsatta för stölder än enskilda båtägare. Därför rekommenderar vi att också starta en båtsamverkan där man tillsammans hjälps åt att hålla koll, säger Rino Carlsson.

Fakta/Så många båtrelaterade brott anmäldes 2015

Haninge kommun: 151, Norrtälje kommun: 291, Nynäshamn kommun: 106, Vaxholm kommun: 49, Värmdö kommun: 220, Österåker kommun: 165

Inlägget Märk-DNA stoppar inte tjuven dök först upp på Tidningen Skärgården.

Samtliga aktiva borgerliga vigselförrättare i Vaxholm kommer att säga upp sig. Anledningen är ett beslut som innebär att kommunen drar undan mattan för de ideella förrättarna.

Orsaken till beslutet att upphäva riktlinjerna för borgerliga vigselförrättare och begravningsofficianter är att det inte är kommunens, utan länsstyrelsens sak att sköta dessa uppdrag.

Riktlinjerna, menar kommunstyrelsens arbetsutskott, skapar även en ”onödigt betungande administrativ hantering” och slopas därför.

En av de fyra aktiva vigselförrättarna i kommunen är Lisbeth Hjalmarsson Grunditz (WP) som även sitter i kommunfullmäktige. Hon är besviken över beslutet och förrättar i sommar sina sista vigslar:

– Vi har valt att sluta alla fyra efter sommaren. Beslutet togs utan att vi blev tillfrågade, det kom som en överraskning, säger hon.

Antalet borgerliga vigslar ökar ständigt och förra året valde 52 300 par i landet borgerlig vigsel. I Vaxholm hölls 55 borgerliga vigslar förra året.

Jobbet som vigselförrättare är i princip ideellt. Vigselförrättarna får 110 kronor i ersättning från länsstyrelsen per vigsel. För det ska förrättarna hålla med ljus och blommor i lokalen, oftast rådssalen i Vaxholms rådhus, samt plocka i ordning före och efter vigseln.

Det som kommunen hittills stått för är att hantera det vigselbevis som vigselförrättarna förser kommunen med efter vigseln. Dokumentet renskrivs, stämplas och skickas till Skatteverket. Men det upphör nu.

– Vi har ju tyckt att vi kan göra allt som det innebär med vigslarna, för en symbolisk summa då vi ser det som ett ideellt uppdrag. Men det finns gränser. Vi har trott att vi har företrätt Vaxholm, men det här beslutet visar att så inte alls är fallet. Vi känner oss överkörda, de är inte intresserade av att ha några vigselförrättare kvar, säger Lisbeth Hjalmarsson Grunditz som kommer att sakna jobbet:

– Särskilt kontakten med alla brudpar, det har varit roliga stunder.

Kommunstyrelsens ordförande Lars Lindgren (M) förklarar:

– Det här är inte en kommunal uppgift, det är bra att vi rättar till det nu.

Men det kan innebära att Vaxholmarna inte kommer kunna vigas i Vaxholm?

– De kan använda sig av vigselförrättare från andra kommuner, säger Lars Lindgren.

Diskussioner förs även om att ta betalt för rådssalen, som hittills varit gratis. Enligt Lisbeth Hjalmarsson Grunditz är den frikostigheten naturlig då Svenska kyrkan inte tar betalt för motsvarande tjänster. Men det anser inte Lars Lindgren:

– Det är en yta vi ska tillhandahålla så det är en rimlig princip.

Inlägget Borgerliga vigslar riskerar upphöra dök först upp på Tidningen Skärgården.

Så mycket att göra. Så lite tid.
För den som vill vara aktiv i sommarskärgården gäller det att planera.
Många av aktiviteterna sker samtidigt och arrangörerna får slåss om besökarna.

För skärgårdsentasiuasten innebär sommaren bråda dagar – om man vill hinna med allt. En marknad på Ingarö, ett lopp på Husarö eller en strömmingsrodd runt Waxholm. Den som vill ta del av skärgårdens rika kulturliv under sommarmånaderna får vara beredd på att det blir en del flängande – under en och samma dag.

– Kan inte arrangörerna samarbeta kring det här, skriver en läsare till Skärgården.

Läsaren menar att arrangörerna har mycket att vinna på att samarbeta när de bestämmer datum eftersom det är i stort sett samma publik som arrangörerna slåss om.

Skärgården har gjort ett försök att kartlägga några av sommarens aktiviteter på öarna. Av resultatet kan vi konstatera att en dag sticker ut med ovanligt många event. I lördags, den 2 juli, erbjöds skärgårdsbor och besökare inte mindre än fem olika aktiviteter. Allt från Blidös egen antikrunda till växtvandring på Svartsö fanns att botanisera mellan.

– Vi försöker göra en avstämning här på ön, men det är en strid på kniven. Sommaren är så kort så det blir ju en evig kamp, säger Lars Jacobsson, vice ordförande i Blidö sockens hembygdsförening.

För något år sedan försökte man att lägga aktiviteter på onsdagar för att minska publiktrycket något. Men resultatet var sådär, säger Lars.

– Det kom mindre publik än vad vi hoppats. Därför har vi återgått till lördagar igen.

Nästa gång ett mindre smörgåsbord dukas upp är nu på lördag, 9 juli. Då arrangeras både Skärgårdsfestivalen på Djurö och Ingmarsödagen på Ingmarsö bland annat.

– Vi är många föreningar bara på vår ö. Vi försöker att samordna alla våra program vilket är väldigt trevligt, så att ingenting krockar, säger Elisabet Wennlund, ordförande i Ingmarsö Byalag.

Även hon nämner att det är svårt att hålla koll på hur andra öar planerar sina aktiviteter just för att sommaren är så kort.

– Vi känner till de stora eventen på öarna runt omkring och samordnar så gott det går efter det, säger Elisabet Wennberg.

Så, som svar till vår läsare och kanske många andra som undrar, kan vi bara råda till en sak: ta fram kalendern och öronmärk de evenemang som intresserar dig mest.

Inlägget Kulturkrockar hela sommaren dök först upp på Tidningen Skärgården.

Ny entreprenör med sopberg som följd.
Många öbor i Österåker och Vaxholm är missnöjda med hur sophanteringen fungerar.
Nu kan Skärgården berätta att ett systemfel i ett program hos Roslagsvatten kan vara en av orsakerna till sophaveriet.

Skärgården har tidigare skrivit om soporna som aldrig blir hämtade på öarna i Österåker och Vaxholms kommun. Anledningen till problemen enligt Roslagsvatten, som är huvudman, har varit att det är en ny entreprenör i området och att det helt enkelt krävs lite inkörningstid för att få allt att fungera som det ska.

– Vi är medvetna om det här. Nu ska merparten av hushållen ha fått sina sopor hämtade åtminstone vid två tillfällen, vi hoppas att det ska vara inkörningstid nog och hoppas att problemen med uteblivna hämtningar avtar i fortsättningen, säger Per Morén, inköps och upphandlingsansvarig på Roslagsvatten.

Men det är inte den enda orsaken till att sophämtningarna uteblivit. Per Morén berättar också att det varit problem med det verksamhetsprogram som Roslagsvatten använder sig av för att kommunicera entreprenören.

– Det har blivit en del fel och missförstånd. Vår entreprenör har inte kunnat se vilka ordrar vi lagt in i systemet, säger Per Morén.

Melskär AB, som är underentreprenör åt den upphandlade entreprenören Lise-lotte Lööf AB, är ansvariga för sophämtningen på öarna bekräftar felet.

– Vi kan inte ens logga in i det där systemet, säger Johan Rundström, vd på Melskär AB.

Han säger också att kartmaterialet med information om vad sopkärlen står är undermåligt.

– Vi har både landhämtning på fyrhjuling och sjöhämtning vid brygga. Det är svårt för oss att särskilja vad som är vad i det här systemet eftersom det inte står någonstans var vi ska hämta, säger Johan Rundström.

Han uppskattar att man på 2000 abonnenter har omkring 200 överhopp sedan i april, då de tog över driften.

– Vi trodde att vi skulle ha fått in rutinerna till midsommar, men vi har inte hunnit ikapp. Det är många som tagit illa vid sig och det förstår jag. Det är beklagligt, säger Johan Rundström.

En stor del av problemen, enligt Rundström, består av att det är svårt att hitta sopkärlen.

– Många är gömda och det är svårt att få en bra överblick när man är ny i ett område.

Trots omständigheterna säger Johan Rundström att läget är stabilt.

– Men det kvarstår fortfarande många frågor. Exempelvis hur vi ska få de här systemen så att det fungera på längre sikt. Roslagsvatten vill ju att vi ska markera vid varje säckställ att vi varit där och tömt. Då krävs det att den digitala utrustningen fungerar.

Roslagsvatten säger att man jobbar mot problemen genom att fortbilda entreprenör och underentreprenör i de digitala programmen. Per Morén säger också att man håller på att kartlägga alla sopkärl via gps så att det ska bli enklare vid ett eventuellt entreprenörsbyte i framtiden.

– Systemet är på väg att byggas upp och baseras på att vår entreprenör fyller i kartan vartefter de hämtar. Det kommer att ta lite tid innan vi är färdiga men vi tror att det blir bra.

Inlägget Systemfel bakom sophaveriet dök först upp på Tidningen Skärgården.

I övrigt är betyget för hur bra invånarna trivs i Stockholms skärgårdskommuner medelmåttigt.
Sämst betyg fick de på punkten inflytande i kommunen.

Nyligen presenterade Statistiska centralbyrån (SCB) en medborgarundersökning om kommuninvånarnas inställning till sin hemkommun. Totalt ingick 133 kommuner i undersökningen. Av Stockholms skärgårdskommuner ingick inte Norrtälje och Österåker i undersökningen.

Kommuninvånarna tycks vara nöjda med att bo i sin skärgårdskommun. Samtliga kommuner som deltog; Vaxholm, Värmdö, Haninge och Nynäshamn fick ett indexnummer över 55, vilket är gränsen för att invånarna ska betraktas som nöjda. Vaxholm knep förstaplatsen med en indexsiffra på 64. Snittet för hela landet var 60 och för kommuner i liknande storlek var snittbetyget 58.

– Jag tror att Vaxholm sticker ut därför att vi har mycket att erbjuda – som en unik kombination av vatten, natur, pittoresk

stadskärna men samtidigt närheten till Stockholm. Det är attraktivt, säger Marie Wiklund, kommunchef i Vaxholm.

I övrigt har kommunerna lite att jobba på. Ingen av dem klarade gränsen för godkänt, vilket uppnås vid en indexsiffra på 40 eller mer, när det handlar om hur medborgarna upplever att de har inflytande i kommunen. Nynäshamn och Vaxholm var de skärgårdskommuner som klarade sig sämst sett till vad snittet för en jämnstor kommun ligger på. Nynäshamn fick en indexsiffra på 33 och Vaxholm 31. Snittet för en jämnstor kommun ligger på 41 för Nynäshamn och 38 för Vaxholm. Enligt undersökningen fick kommunerna sämst poäng i kategorierna påverkan och förtroende.

– Här måste vi stärka oss. Inflytande består av flera delar, både kommunikation, påverkan, förtroende och dialog i olika former. Vi är medvetna om de låga resultaten och jobbar hårt och långsiktigt för att bli bättre, säger Marie Wiklund.

Bland annat säger hon att kommunen nyss antagit en kommunikationspolicy som ska sättas i handling. Hon säger också att kommunen jobbar med att utveckla tillgängligheten.

Hur kommer ni att använda resultatet i undersökningen?

– Undersökningen är viktig för oss och vi kommer att analysera svaren för att se vad vi kan göra ytterligare, säger Marie Wiklund.

Under kategorin hur medborgarna såg på kommunens verksamheter fick alla kommuner förvisso godkänt. Men ingen klarade att toppa rikssnittet på 55. Nynäshamns kommun fick 42 poäng och hamnade tretton poäng under snittet för jämförbara kommuner. Främst är nynäshamnarna missnöjda med grundskolan, miljöarbete, gång- och cykelvägar, stöd för utsatta personer, gator och vägar och äldreomsorgen.

FAKTA: Så trivs vi i skärgårdskommunerna

40 är ”godkänt” 55 är ”nöjd” och över 75 ”mycket nöjd”

Synen på att leva och bo i kommunen

Vaxholm 64

Värmdö 60

Haninge 59

Nynäshamn 55

Synen på kommunens verksamheter

Haninge 52

Värmdö 48

Vaxholm 47

Nynäshamn 42

Synen på inflytande i kommunen

Haninge 37

Nynäshamn 33

Värmdö 33

Vaxholm 31

Källa: SCB

Inlägget Vaxholmsborna mest nöjda med sin kommun dök först upp på Tidningen Skärgården.

När Leif Sundberg beställde ett parkeringstillstånd av Vaxholms stad trodde han inte att han skulle behöva vänta i 73 dagar för att få det.
– De har ingen koll på kommunen, säger han.

Ramsöbon Leif Sundberg ansökte i april om ett förlängt parkeringstillstånd som berättigar honom att stå med sin bil på angivna p-platser i Vaxholms tätort i upp till 72 timmar i sträck. Men något nytt parkeringstillstånd dök aldrig upp. Detta trots att Leif och hans fru ringt kommunen flera gånger för att höra hur deras ansökan ligger till.

– Vårt kort för vintersäsongen gick ut den sista april. Därför har vi nu fått ställa bilen i Tynningö för att undvika böter, säger Leif Sundberg.

Därifrån får han och frun ro över till Ramsö.

– Vi har gjort så även tidigare år under sommaren. Men vi ska ju inte behöva göra det på grund av att kommunens handläggning drar ut på tiden.

Olika besked

På kommunen har man hela tiden gett olika besked om var paret Sundbergs parkeringstillstånd håller hus.

– De har ingen koll på kommunen, säger Leif Sundberg.

I slutet av juni får de ett samtal från kommunen som undrar om de fortfarande är intresserade av ett parkeringstillstånd. Till slut, den 8 juli, fick de sitt efterfrågade tillstånd.

För att erhålla ett parkeringstillstånd krävs att man är folkbokförd i kommunen, något som makarna Sundberg varit i 23 år. Enligt Mats Svensson, teknisk chef i Vaxholm stad, är en normal handläggningstid på ungefär tre veckor.

– Här har det gått betydligt långsammare och det är bara att beklaga.

Han säger att det varit problem under våren med att utfärda parkeringstillstånd.

– Det beror på ett personalbyte. Vi håller också på med ett arbete för att förbättra våra rutiner så att sådana här situationer inte ska uppstå igen, säger Mats Svensson.

Inlägget Tog över två månader – för att få ett p-tillstånd dök först upp på Tidningen Skärgården.

Upp till fjorton nyanlända personer kommer under året att flytta till Rindö.Nu hoppas hyresvärden, Vasallen, kunna ordna med praktikplatser åt de nya invånarna.

Vaxholms kommun tecknade innan semestrarna avtal med bostadsföretaget Vasallen, som äger mark på den östra sidan av Rindö, om att uppföra paviljonger på deras ägor. Totalt ska paviljongerna inrymma fjorton ensamhushåll.

– Vi har tecknat ett avtal på två år för tillfälliga bostäder på tomten. Tekniska kontoret kommer upprätta kontrakt med personerna som ska flytta dit. Formen på kontraktet kommer att vara tillfälligt boende, säger Pernilla Ivier, ansvarig för integrationsfrågor på Vaxholms kommun.

Totalt är kommunen skyldig att ta emot fyrtiosex nyanlända personer i år. Hittills har tjugosju personer flyttat till kommunen. Innan inflyttning kan ske måste många bitar falla på plats, bland annat är frågan om bygglov ännu inte behandlad. Planen är dock att paviljongerna ska vara inflyttningsklara senast i december i år.

Erbjuds kontaktfamilj

För att få till en bra integration på Rindö har kommunen tätt samarbete med olika föreningar på ön. Pernilla Ivier hoppas också kunna erbjuda de nyanlända en fadderfamilj som kan lotsa runt i kommunen och närområdet utifrån kunskap och tid. Alla som hittills har kommit till Vaxholm har erbjudits en sådan kontakt.

– Att snabbt skapa förutsättningar för nätverksskapande och snabbt komma i sysselsättning är avgörande för trygghet och integration, säger Pernilla Ivier.

Enligt henne har också Rindöborna varit överlag positiva till beskedet.

– Vi har försökt att gå ut med information tidigt så att alla vet vad som gäller.

Pernilla Ivier menar att det som skärgårdskommun kan vara enklare att få till en god integration.

– Ofta är det mindre samhällen på öarna och många känner varandra. Det skapar en trygghet som kan kännas välkomnande, säger hon.

Det finns inte en risk att de nyanlända personerna blir isolerade då?

– Då alla har full sysselsättning i skola eller etableringsprogram hos Arbetsförmedlingen så tvivlar jag på det.

Vasallen hoppas också kunna erbjuda de personer som ska flytta till Rindö praktikplatser.

– Det är väldigt tidiga planer än så länge. Men tankarna har väckts att vi kan försöka förmedla praktikplatser till olika byggentreprenörer vi samarbetar med här ute. Med det hoppas vi kunna underlätta kontakten för de här personerna med arbetsmarknaden, säger Fredrik Bremer, vice vd på Vasallen.

Positivt gensvar

Än så länge har man bara inlett en dialog med de olika entreprenörerna men gensvaret har varit positivt.

– Sedan får vi se hur många praktikplatser det kan bli. De har svårt att lova något just nu. Vi är också måna om att hitta lämpliga mentorer på arbetsplatsen som kan bidra till en bra integration. När vi vet vilken månad det kan bli aktuellt att de här personerna kommer att flytta in tar vi kontakt med entreprenörerna igen, säger Fredrik Bremer.

Fakta/Begrepp att särskilja

Nyanländ: En person som fått uppehållstillstånd i Sverige och ska integreras i samhället.

Asylsökande: En person som väntar på besked om han eller hon får stanna i Sverige.

Ensamkommande flyktingbarn: Är barn som är upp till 18 år som kommit hit utan sina föräldrar.

Inlägget Nyanlända flyttar in på Rindö – och kan få praktik på ön dök först upp på Tidningen Skärgården.

Efter första sommaren med linfärjan mellan Vaxholm och Kastellet är färjan så här långt en succé vad gäller antalet passagerare. Men samtidigt finns fortfarande åtskilligt att göra vad gäller säkerheten. Ett dussintal incidenter med båtar som kört på vajern finns dokumenterade.

Många har befarat att det skulle ske olyckor med linfärjan, som går mellan kajen i Vaxholm och kastellet på andra sidan sundet. Framför allt är det själva vajern som drar färjan som oroat människor. Vajern under vattenytan syns inte för båttrafiken och är ett nytt inslag i sjötrafiken i det trånga sundet.

Hittills har det dock inte skett några olyckor, enligt Trafikverkets färjerederi, som till olyckor räknar skadade människor eller materiella skador.

”Tolv incidenter för många”

Däremot har det skett minst tolv incidenter där fritidsbåtar har haft ”närkontakt med vajern” som det heter med färjerederiets språkbruk. Båtar har touchat vajern men utan skador på båt eller besättning, enligt de incidentrapporter som är obligatoriska att lämna för Trafikverkets personal på färjan.

– Det är tolv incidenter för många! Men det har endast varit fritidsbåtar som kommit nära vajern. När det gäller yrkessjöfarten, som frekvent trafikerar sundet, har vi inga incidenter. De båtförare som följer regelverket och har god uppsikt, kan helt riskfritt att passera förbi färjeleden när linfärjan ligger stilla. Vi vill förstås medverka till att fortsatt höja säkerhetsmedvetandet till sjöss säger Ingrid Jarnryd, kommunikationschef på färjerederiet.

– Vi är mycket tacksamma för att det inte har inträffat en enda olycka sedan starten i april. Det är en ny färjeled i ett område med många ovana fritidsbåtsförare i en trång passage. Tusentals båtförare uppfattar varningssystemen men en handfull har inte gjort det, eller kanske chansat. Vi har anledning att titta närmare på detta framöver, säger hon.

Ska fortsätta i två år

Linfärjan trafikerar rutten Vaxholm-Kastellet fram till sista september. Sedan är det tänkt att försöket med linfärjan ska fortsätta i ytterligare två år. På färjerederiet är man nöjda med det första året och pekar gärna på de positiva passagerarsiffrorna och den miljövänliga driften av färjan, där vajern drivs med el från kommunens ordinarie elnät.

– Vi får många uppskattande kommentarer från passagerare som tycker att det är oerhört positivt med en miljövänlig färja i den här skärgårdsmiljön. Och färjan har också inneburit ett rejält uppsving för antalet besökare till kastellet, som väckts till nytt liv tack vare den ökade tillgängligheten, säger Ingrid Jarnryd.

”Veritabel succé”

Hon berättar att antalet enkla resor sedan starten i våras nu är uppe i cirka 80 000, det vill säga 40 000 tur- och returresor. En siffra som överträffar förväntningarna:

– Hela 80 000 passagerare är en veritabel succé, tycker vi! Det lär handla om en fördubbling av antalet besökare på kastellet jämfört med förra året, säger hon och vill samtidigt understryka att den jämförelsesiffran ännu inte är kontrollerad och slutgiltig.

TEXT: Anders Ellqvist

Inlägget ”Linfärjan en succé” – trots ett dussin allvarliga incidenter dök först upp på Tidningen Skärgården.

Flera toppolitiker inom Moderaterna Vaxholm har sagt upp sina uppdrag inom partiet.

Nu riskerar den övriga styrande politiken i Vaxholm att sättas ur spel.

Enligt uppgift är det närmare en tredjedel av de lokala M-politikerna i Vaxholm som efter ett internt möte i förra veckan valt att lämna sina uppdrag.

– I dagsläget skiljer sig min uppfattning i många frågor väsentligt från uppfattningar inom partiet. Att så många väljer att lämna samtidigt är ett uttryck för att det finns frustration inom partiet, säger Hanna Backström (M), som är en av de som hoppat av sitt uppdrag.

Backström ingick i den arbetsgrupp som tillsattes tidigare i år för att se över partiets lokala styrning och arbetssätt. Gruppen kom fram till en rad förslag, bland annat att kommunstyrelsens ordförande Lars Lindgren skulle bytas ut. Men efter en omröstning inom partiet visade det sig att förtroendet var fortsatt starkt för Lindgren. Därför sitter han kvar.

– Jag tror det blir svårt för den sittande ledningen att implementera det nya arbetssätt som vi beslutade om. Inom arbetsgruppen gav vi rekommendationen att tillsätta en ny kommunstyrelseordförande eftersom det var vad vi ansåg att moderaterna i Vaxholm var i behov av, säger Hanna Backström.

Att så många moderata politiker väljer att avgå från sina uppdrag samtidigt kan även påverka den övriga vaxholmspolitiken i stort.

– På kort sikt kan det bli så. Hoppar politikerna av med omedelbar verkan lämnar de efter sig tomma stolar och de kan det ta ett tag att tillsätta. Det är beklämmande. Är oppositionen tillräckligt slug har den möjlighet att göra någonting nu, säger Michael Baumgarten (L), gruppledare för Liberalerna i Vaxholm.

Lars Lindgren (M), kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande, kommenterar avhoppen som märkliga.

– Det är ett antal personer som velat ha en förändring. När man inte har fått igenom det har man valt att lämna. Det är lite märkligt. Man kan inte alltid få som man vill.

Lindgren tror inte att avhoppen kommer att påverka den övriga politiken i Vaxholm.

– Vi kommer att ersätta med andra kandidater, naturligtvis. Sedan ska man komma ihåg att inget är definitivt förrän besluten är tagna i kommunfullmäktige, säger han.

Karin Enström (M), som lett arbetet med arbetsgruppen, beklagar att hennes partikollegor väljer att lämna sina uppdrag.

–  Jag beklagar att flera av mina partikamrater väljer att lämna sina politiska uppdrag, det känns naturligtvis tråkigt.

Inlägget Spricka inom M kan påverka övrig Vaxholmspolitik dök först upp på Tidningen Skärgården.

Det blev för dyrt att frakta hem roddbåten till Sätra från Husarö, tyckte Gunnar Keijser, 83. Han satte sig bakom årorna och rodde hem den istället.

– Det är ingen prestation, tyckte Gunnar.

I strålande sol med lätt bris och dryga 20 grader i luften satte sig Gunnar Keijser i tisdags förra veckan i sin roddbåt på Husarö och började ro in mot Stockholm.

– Båtfrakten skulle kosta mer än vad båten är värd, dessutom skulle den levereras till södra Stockholm. Då tänkte jag att det där fixar jag själv, säger han.

Gunnar Keijser tillhör den gamla skolan. Om det inte går på annat sätt ja då får man göra det själv. Men att folk ror sina båtar har nästan blivit ett exotiskt inslag på vattnen nuförtiden.

– Det finns en del tokdårar som tror att det hänt en olycka när de ser någon som ror. Eller så tror de att man stulit något och försöker smita.

Det var också vad som hände. Under Gunnars framlordfart bland skären så ringde någon efter sjöräddningen som ryckte ut. Något som Gunnar inte uppskattade.

– Det var ju kav lugnt! De frågade hur det var med mig, jag sade att jag hade både vatten och öl och undrade hur det var med dem, säger Gunnar och skrattar.

Någon sjöräddning blev det inte tal om, men efter att ha passerat Finnhamn, Ingmarsö och Svartsö, en bit innan Grinda, valde han ändå att ta lite hjälp.

– Jag satte upp tummen och fick lift med en motorbåt in till Vaxholm. Min kompis hade beställt rum åt mig på hotellet och det är jag honom evigt tacksam för. Då fick jag möjlighet att se hur överklassen levde, själv har jag varit arbetare hela mitt liv. Smedhalva hette det förr, berättar Gunnar.

Ungefär åtta timmar tog färden in till Vaxholm. Gunnar räknade ut att han ror med tre knops fart.

– Jag hade räknat med att kunna ro in till Hammarby, men det gick inte. Jag hade inga lanternor och hade nog inte orkat hela vägen.

Morgonen efter tog han sig resten av vägen, genom Hammarbyslussen upp till slutmålet Sätra båtklubb.

– För mig är det här ingen prestation som många tror om man jämför med strömmingsfiskarna på Husarö. Två man rodde med bunkåror 200 kilo strömming till Vaxholm i en roddbåt som var fyra gånger tyngre än min.

Gunnar visar upp sina händer.

– Inga blåsor och jag är inte öm i kroppen, men jag kanske kan behöva massera ryggen, säger han.

Gunnar förklarar hemligheten med att kunna ro långt.

– Öl med tre och en halv procent är bra dragaröl. Det ska vara en hög stamvörtstyrka!

Någon dag efter att vi träffat Gunnar ringer han redaktionen.

– Här är en travesti på Stenbocks kurir av Carl Snoilsky som du ska ha med i artikeln:

Vem är den vilde roddaren,

Som forsar fram så fräckt?

Ur stugan tittar fiskaren,

Med undran och med skräck.

Är han på flykt från skatten,

En smitare månntro?

En joggare från skogen,

Som inte skall få ro?

Inlägget Med armkraft från Husarö till Stockholm dök först upp på Tidningen Skärgården.

2010 anmälde Tynningöbon ett påstått svartbygge på ön till Vaxholms kommun. Men ännu har ingenting hänt i ärendet. Det skriver öbon i en anmälan som justitieombudsmannen, JO, nu beslutat att utreda.

Trots att kvinnan upprepade gånger har hört av sig till kommunen har ingenting hänt på sex år. Kommunen har varken vidtagit några åtgärder eller godkänt bygget. Kvinnan skriver i sin anmälan att kommunen ”år efter år lovat att ta tag i ärendet”. Hon menar att om kommunen godkänt bygget hade hon kunnat använda beslutet som prejudikat för att själv uppföra en byggnad eller ett plank.

I mailkonversationen mellan anmälaren och kommunen, som tidningen tagit del av, avslöjas flera outredda svartbyggen i kommunen

”Under våren återkommer en handläggare … förhoppningsvis skapar det lite utrymme för att börja beta av de ärenden om olovligt byggande som inte hinns med”, skriver en anställd på Vaxholms kommun.

JO har nu inlett en utredning av kommunen med anledning av hur stadsbyggnadsnämnden har hanterat ärendet

– Vi har valt att inleda en utredning och kan inte ge några ytterligare kommentarer innan den är klar, säger Cecilia Melander på JO.

Varför ingenting har hänt på sex år förklarar vice ordförande i Vaxholms stadsbyggnadsnämnd, Jan Reuterdahl i ett mail, så här:

”Kommunen har haft begränsade resurser för handläggning av Stadsbyggnadsnämndens tillsynsärenden … Åtgärder har vidtagits, men mer hade behövt göras. Vid inventering uppmärksammades det aktuella ärendet förra veckan. Kontakt togs då omedelbart med både fastighetsägaren och anmälaren, vilka informerades om ovanstående omständigheter. Nämnden har givit ärendet hög prioritet.”

JO har begärt upplysningar om handläggningen från kommunen och ett yttrande senast den 15 november. Vaxholms kommun önskar senarelägga datumet till 9 december då stadsbyggnadsnämnden har sammanträde den 23 november.

Inlägget Vaxholm JO-anmäls efter sex års väntan på besked om svartbygge dök först upp på Tidningen Skärgården.

Efter branden i april fick Waxholms hotell stänga matsalen i två månader. Det har resulterat i färre gäster hela sommaren. Det har varit tufft, men nu är hotellet åter på benen. Och det med besked.

Polisen har konstaterat att det var en cigarettfimp i en blomkruka på en balkong som orsakade hotellbranden den 26 april i år. Ett scenario man från början anade på hotellet

– Personalen såg att en kruka i fuskplast hade smält ner och tagit eld i trädäcket, säger hotellets direktör Tobias Ekman.

Utredningen är nedlagd och ingen är misstänkt för något brott.

Efter branden arbetade man intensivt i två månader och lagom till midsommar kunde matsalen, som drabbades värst, öppna igen. Då den var nyrenoverad precis innan branden gick det lätt att återställa matsalen

– Vi hade renoverat den i november förra året och vi hade kvar färgkoder och artikelnummer på alla möbler. Den är kusligt lik den förra. Nästan identisk, säger Tobias Ekman.

Konferensdelen som också tog skada har även den renoverats och fått ett nytt utseende.

Hotellet har varit öppet som vanligt hela sommaren men det är först nu som verksamheten åter är på fötter.

– Septembersiffrorna ser ut att bli desamma som fjolårets. Det är skönt. Det känns som att vi precis nu har kommit tillbaka i alla vanliga rutiner igen.

Och inte nog med det. Hotellets omgjorda restaurang på markplan ”Lilla strand” kommer att ha öppet året runt, vilket är nytt för i år

– Vi tror att det finns underlag för en till året-runt-öppen restaurang. Den här är mer inriktad mot lokalbefolkningen, säger Tobias Ekman.

Inlägget Nygammal matsal lyfter hotellet dök först upp på Tidningen Skärgården.

Under hösten har pendelbåt gått mellan Rindö hamn och Nybrokajen. Men intresset har inte varit så stort som man önskade.

Den 22 augusti började fastighetsbolaget Vasallen i samarbete med företaget Brabo att köra direktbåtar från Grenardjärbryggan i Rindö hamn till Nybroplan. Försöket har pågått fram till 30 september, men intresset har inte varit så stort som man hoppats.

– Det har gått ganska bra, det är väldigt positivt bland de som åker, men vi hade hoppats att fler skulle ha upptäckt den. Det handlar nog om att alla inte vet att den finns ännu, säger Fredrik Brehmer, vice vd på Vasallen.

Pendelbåten är ett resultat av den ökade inflyttningen på Rindö.

– Vi har hört från många som köpt, eller som tittat på bostäder, att det vore skönt att smidigt resa in till Stockholm. Att åka med Waxholmsbolaget tar en och en halv timme, vilket många tycker är långt och tar bilen istället.

Genom att båten kör söder om Tynningö kan den hålla en högre hastighet och därmed minska restiden. Det är också anledningen till att man inte gör något stopp i Vaxholm.

– Vi har inte hunnit utvärdera försöket ännu, men en synpunkt som kommit in är att man kanske kan göra ett stopp på vägen och ändå komma ner under en timme i restid. Värmdö och Nacka har förts fram som idéer, säger Fredrik Brehmer.

Trots en ganska trevande start så hoppas Fredrik Brehmer att kunna köra båten även nästa år.

– Vi vill gärna tro att vi kan köra en längre period och inte en testperiod till nästa säsong, kanske från april. Till våren flyttar det in ett 60-tal familjer till Rindö hamn, då ökar underlaget. Men det är för tidigt ännu och vi måste utvärdera försöket.

FAKTA

Försök med pendelbåt Rindö hamn – Nybroplan

(22 augusti till 30 september)

Pris: Enkelbiljett 60 kronor, 10-kort 540 kronor, 10-kort tur och retur 810 kronor

Passagerarbåt: M/S Kungsholm

Inlägget Trevande start för pendelbåt från Rindö dök först upp på Tidningen Skärgården.