KRÖNIKA. Ännu en av Region Stockholms upphandlingar som berör Stockholms skärgård har strandat. Det handlar om vem eller vilka som ska sköta trafikledningen och de operativa tjänsterna. Mer konkret: att ta fram tidtabeller, planera trafiken, ge information till resenärer, utveckla och underhålla fartygens navigationsstöd och  IT-system, sköta tekniska anläggningar vid terminaler med mera.  Det är alltså ett hyggligt komplicerat uppdrag uppdelat på två separata avtal. Uppdraget är så komplext att upphandlingen nu har avbrutits för andra gången på kort tid. Den ska omarbetas för att annonseras ut igen i slutet av mars.

Det är inte första gången som upphandlingen av trafikledningen ställer till med bekymmer. 2014 utannonserades den för första gången. Landstinget diskvalificerade dock båda anbudsgivarna. Helt felaktigt visade det sig senare i en dom från förvaltningsrätten. Trots domen har egentligen ingenting hänt fram tills i år eftersom trafikförvaltningen haft fullt upp med andra domstolsprocesser kring skärgårdstrafiken. 

Skärgården har skrivit otaliga artiklar om landstingets trafikupphandlingar. Undertecknad har i ett antal krönikor även riktad stundtals ganska skarp kritik mot myndigheten. Det är därför på tiden att utdela lite beröm!

Trots allt så har regionen lyckats lägga en hel del viktiga pusselbitar. Under senaste året har trafiken kring Vaxholm, stora delen av mellanskärgården och området kring Stavsnäs kommit på plats utan några större problem. Regionen har även infört förhandlingssteg i upphandlingsprocessen som gjort att man i vissa fall kunnat förhandla ner priset avsevärt! I område B lyckades man förhandla ner årliga kostnaden med nästan 20 miljoner kronor. Avtalet hamnade på ungefär samma prisnivå som det tidigare. 

Förvisso har upphandlingen av trafikledningen avbrutits och upphandlingen av trafiken till Åsättra/Boda ska göras om, men nu finns det åtminstone rimliga förklaringar till besluten som tagits. Tidigare var det mer av en lottdragning. Trafikledningen är komplicerad att upphandla och finns det oklarheter tycker jag det är bra att man rättar till dem. 

Att lyckas slutföra upphandlingar kan tyckas vara ett ganska modest krav, men vad gäller sjötrafiken är det en enorm framgång. Förhoppningsvis så har alla stormar lagt sig och vi kan börja fokusera på hur trafiken kan utvecklas. Skattepengarna gör betydligt mer nytta om de läggs på trafiken än på advokatbyråer. En annan fördel är väl att vi på redaktionen slipper skriva gnälliga krönikor, för det är ärligt talat ganska tröttsamt!

Inlägget Avbruten upphandling ett steg framåt dök först upp på Tidningen Skärgården.

Sedan i måndags gäller nya regler för mindre yrkesfartyg. Men båtägarna upplever fortfarande en stor osäkerhet kring vad som egentligen gäller.

Ett femtiotal personer hade kommit till Norrtälje kommunhus förra torsdagen för att få information från Transportstyrelsen angående de nya reglerna för yrkesfartyg mellan 5-15 meter som trädde i kraft den 1 april.

Totalt berörs uppskattnings-vis mellan 3000-4000 båtar av de nya reglerna, som syftar till att höja sjösäkerheten och är funktionsbaserade till skillnad från de tidigare detaljstyrda. För större tonnage har regelverk funnits sedan länge, men denna grupp mindre fartyg har tidigare inte omfattats av någon tillsyn alls så länge man inte kört passagerare.

En av frågorna under mötet kom att handla om just hur tillsynen kommer att gå till. På plats för att lyssna var personal från Kustbevakning-en, som är den instans som kommer att kontrollera att varje fartygsägare har genomfört sin egenkontroll och har ett certifikat för detta om-bord. Exakt vilka repressalier det blir, eller vem som har tolkningsföreträde kring hur reglerna uppfylls, var dock oklart.

– Vi har fått väldigt lite information från myndigheten, så vi är också här för att förbättra våra kunskaper, sa Ulrik Sörehall, befälhavare för Kustbevakningen i Vaxholm.

Efter mötet tyckte han att en del hade klarnat.

– Framförallt kring det här med intyget och vilka båtar som ska vara registrerade.

För många av de övriga åhörarna var det dock fortsatt otydligt efteråt.

– Nej, det har inte blivit så mycket klarare om jag ska vara ärlig. Initiativet är ju bra i sig, men det känns som att det här regelverket har översatts direkt från de större fartygen och inte anpassats för vår målgrupp, sa Thomas Johansson från Äpplarö som kör djur och gods i sin åtta meter långa aluminiumbåt.

Anngret Andersson från Rådmansö-Frötuna företagarförening som arrangerade träffen var efter mötet inte heller nöjd.

– Det har inte givit mig någonting egentligen. De har inte förstått vad det är för grupp och människor, det här är enmansföretagare. Jag har fortfarande inte fått svar på vilka regler det är som gäller.

Gustaf Dillner, fartygsinspektör, som tillsammans med tillsynssamordnare Paul Nessler representerade Transportstyrelsen, försökte förtydliga att det inte handlar om att sätta hårda detaljkrav utan om att varje båtägare själv ska göra bedömningen om vilken säkerhetsnivå som krävs för hens egen verksamhet.

– I regelverket står till exempel att samtliga ombord ska ha tillgång till flythjälp. I de tidigare detaljreglerna specificerades att man skulle ha flytvästar till alla plus tio procent extra barnvästar. Men vad händer om det då kommer en skolklass ombord? Sådana krav i numerär kan bli fel. Och har du till exempel en bra flytoverall när du är ute och fiskar ska den kunna ersätta flytväst, säger han.

Många är frustrerade över otydligheten. Borde ni jobba mer systematiskt med information och utbildning?

– Ja, om vi bara hade vetat vart vi skulle vända oss. För större fartyg finns intresseorganisationer som redarföreningar och Sweref, som också varit med som remissinstanser för de nya reglerna. Men den här gruppen är inte organiserade och jag upplever att vi inte haft så stark representation från dem. Vi vet inte hur vi ska nå ut annat än att skicka ut information till de som finns i fartygsregistret.

Mer information om de nya reglerna finns på https://www.transportstyrelsen.se/sv/sjofart/Fartyg/nationell-sjofart/

Inlägget Fortsatt oklart kring nya småbåtsregler dök först upp på Tidningen Skärgården.

Nu seglar en ny het fråga upp i Vaxholm. Den här gången gäller det sanering av asbest vid den beslutade rivningen av Norrrbergsskolan.

Efter att den moderatledda alliansen i Vaxholm beslutade om rivning av Norrbergsskolan till förmån för ett bostadsområde har debatten fortsatt att vara het i Vaxholm.

En av dem som engagerar sig i frågan är Christopher Day, Waxholmspartiet och tidigare miljökonsult.

Han anser att det nuvarande kommunstyret försöker sopa frågan om asbestproblem vid rivning under mattan.

– Vi har länge tryckt på om detta, men har svårt att få ut viktig information. Asbest är enormt farligt när materialet rivs och det dammar. Rivningsmaterial från bygget kommer att forslas igenom Vaxholm och dessutom ligger det en skola i närheten där jag och andra har barn, säger Christopher Day, som undrar hur de styrande i kommunen har kunnat fatta beslut om rivning om de inte vet hur mycket asbest som finns i Norrbergsskolan och vad det kommer att kosta att sanera. 

På kommunens exploateringsenhet säger byggprojektledaren Tom Thorell att det ännu inte är klarlagt exakt hur mycket det kommer att kosta att riva Norrbergsskolan. Projektet håller på att upphandlas av kommunen och anbuden är än så länge hemliga. På kommunstyrelsens sammanträde den 2 maj räknar han med att kommunens politiker ska ha ett material att ta ställning till.

– Fram till dess kan vi inte säga något om kostnaderna. Men vi är observanta på asbestproblematiken och det ingår i den rapport vi har fått av konsultföretaget Bjerking, försäkrar han.

Teknikkonsulter på företaget Bjerking gjorde 2017 en rapport till kommunen om vad som väntar vid rivning av Norrbergsskolan. I rapporten visar materialinventeringen att det finns asbest i Norrbergsskolan. Exakt hur mycket är ännu oklart. Asbest är förbjudet sedan 1980-talet eftersom asbestdamm kan orsaka cancer. Materialet var mycket vanligt under de åren Norrbergsskolan byggdes. De farliga partiklarna frigörs vid rivning. Därför är det krav att rivningsföretag har tillstånd av Arbetsmiljöverket för att kunna sanera asbest. Bjerking skriver tydligt i sin rapport att ”Rivning och sanering av asbest ska utföras innan annat bygg- eller rivningsarbete påbörjas, i berörda delar av byggnaden.”

Inlägget Sanering av asbest kan bli dyr vid rivning av Norrbergsskolan dök först upp på Tidningen Skärgården.

Begränsningarna i biljettsystemen ombord på Waxholmsbåtarna har lett till att resenärer kunnat åka på sina SL-kort även på andra tider och sträckor än vad som ingår i det nuvarande försöket. 

Under vintertidtabellen har SL:s periodkort gällt ombord på Waxholmsbolagets morgon- och eftermiddagsavgångar mellan Stockholm och Vaxholm, den så kallade Vaxholmspendeln. Initiativet har varit populärt och nyligen beslutade regionen att förlänga möjligheten till den 9 maj. 

Men biljettsystemen ombord har inte hängt med. Ombordanställda vittnar om att biljettmaskinerna på de fartyg som kör pendelturerna är utrustade med programvara som gör det möjligt att åka alla dagar och alla tider med SL-korten, trots att det inte ska vara möjligt.

– Vi fick mejl från Trafikförvaltningen som sa att det inte är något att tjafsa om, utan det är bara att låta folk åka med, säger en anställd.

 Man har även kunnat fortsätta turen vidare till Vaxholm utan problem, men sedan inte kunnat åka på kortet tillbaka med annan båt. 

– Nu när vårtidtabellen börjar gälla kommer fler av WÅAB:s fartyg börja köra på linjen och då få samma programvara, säger den anställde. 

– Det är tråkigt, här ska vi försöka sköta vårt jobb och ta betalt men förvaltningen kan inte ens se till att vi har ett biljettsystem som fungerar, säger den anställde.

På Trafikförvaltningen bekräftar man problematiken.

– Det stämmer att vi stundtals har haft problem med att biljettautomaterna skriver ut felaktiga biljetter. Det beror på att systemet inte har varit helt lätt att kalibrera för att det ska kunna hantera flera biljettsystem, och det har då lett till att det ibland har kommit ut felaktiga biljetter från automaterna under helgerna, säger Elin Lindström, presskommunikatör på Trafikförvaltningen.

Ett förslag har varit att utrusta fartygen som kör Vaxholmspendeln med parallella biljettsystem, en vanlig biljettautomat och en specifik för SL-korten, som ska kunna gå att sätta på och stänga av för just de specifika turer och sträckor som kortet gäller. Men det är inte möjligt av kostnadsskäl, menar Elin Lindström.

– Vad gäller att använda parallella biljettsystem ser vi inte att det är en möjlig lösning under försökstiden eftersom det helt enkelt innebär en för stor merkostnad. Därför är det inte möjligt att införa det under försöket.

Har ni någon uppfattning om hur mycket pengar som försvunnit i biljettintäkter på grund av detta?

– Vi räknar inte med att det är någon nämnbar andel biljettintäkter som har försvunnit och vi ser inte heller att det kommer att påverka statistiken inför utvärderingen, säger Elin Lindström.

Fakta/SL-KORTSFÖRSÖKET

• Under 2018 genomfördes två provperioder under lågsäsong då SL:s periodkort gällde på Waxholmsbolagets fartyg. Även då fanns problem med biljettautomaterna som gjorde att kort som inte ingick i försöket kunde användas för att få ut biljetter.

• För närvarande utvärderas försöket, men under vintern och fram till 9 maj har man fortsatt fått åka på SL-kortet på den så kallade Vaxholmspendeln, med avgångar vardagar från Ramsö/Rindö via Vaxholm 06.40 och 07.00 samt från Strömkajen 16.30 (fredagar 16.15) och 17.30.

• Giltiga SL-kort är 30-dagars, 90-dagars, års- eller skolbiljett.

Inlägget Biljettstrul under pendelförsök dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. I en debattartikel i SvD skriver landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) samt miljö- och klimatminister Isabella Löwin (Mp) att regeringen är beredd att agera kraftfullt för att rädda torsken i Östersjön.

Ministrarna oroas över att det finns indikationer om att läget för det östra beståndet av torsk är sämre än man trott. Bland de problem som Nilsson och Löwin ser är att skarpsillen, som är torskens huvudsakliga föda, inte finns i tillräcklig mängd i området vilket leder till allvarlig näringsbrist för torsken.

Samtidigt tillåter Havs och vattenmyndigheten, HaV, att stora trålare dammsuger dessa vatten på just skarpsill och strömming genom storskalig trålning.

De lokala fiskarena har flera gånger varnat myndigheten för de allvarliga konsekvenser industrifisket får men ingenting händer, vilket du kan läsa mer om på sidan 3 i dagens tidning.

Ingemar Berglund, myndighetens chef för fiskeförvaltning, säger att man ”ska ta till sig budskapet” och analysera frågan närmare. Enligt honom ska HaV undersöka om det finns vetenskapliga belägg för att det verkligen är trålningen som förorsakar problemen. Sen ska man ta ställning till vad som ska göras. Med en sådan agenda, särskilt på en statlig myndighet, lär det dröja åratal innan pappersvändandet omsätts i praktik. 

Nu har Jennie Nilsson och Isabella Löwin ett gyllene tillfälle att visa handlingskraft och att de menar allvar med sin oro för torsken genom att omgående stoppa trålfisket i dessa vatten. När HaV väl blir klara med sina analyser och om dessa då, mot förmodan, inte visar på något samband mellan problemet och trålfisket är det ju bara att tillåta det igen.

Om någon av de senaste decenniets regeringar haft kraft att visa sådan beslutsamhet i skarv- och sälfrågan hade läget för kustfiskestammarna varit ett helt annat idag.

Nu håller länsstyrelsen på att ta fram en förvaltningsplan för skarv och mycket tyder på att det äntligen blir licensjakt på säl men varför har dessa självklara åtgärder dröjt så länge?

Men det är inte bara myndigheters agerande som kan vara svårt att förstå. Sportfiskarna, vilka satsar hårt på sin image som en fiskevårdande organisation, fortsätter att backa upp fisketävlingar under fiskens lektid. Snart är det dags för Vaxholm Pike Open, vilket vi berättar om på sidan 14. I vanlig ordning går lattjandet ut på att fånga så många och långa firrar som möjligt men nu med en chimär av seriositet. Tävlande som fiskar på avlysta lekvatten blir nämligen diskade. Vore det inte mer seriöst av Sportfiskarna att diskvalificera alla som sportfiskar när fisken leker och inte bara på vatten där det sedan länge är förbjudet?

Inlägget Vilse i fiskepolitikens grumliga vatten dök först upp på Tidningen Skärgården.

Siaröfortet anlades strategiskt placerad på en ö mitt i Furusundsleden med målet att skydda och bevaka inloppen till Svea rikes huvudstad. Anläggningen stod färdig och bemannades år 1926, men redan från start var den omodern och hade förlorat sin funktion.

Stockholm har genom tiderna försvarats på olika sätt från olika håll både till lands och till sjöss. Många gånger har fientlig trupp anlänt sjövägen via stadens farleder. 

Redan på Gustav Vasas tid flyttades delar av huvudstadens försvar ut i skärgården. År 1549–58 anlades en skans på Vaxholmen mellan Rindö och Vaxön, en befästning som kom att förstärkas och utökas genom seklerna. Fredriksborg på Värmdö stod färdig år 1735 och vid 1800-talets mitt tillkom Vaxholms kastell och Rindö redutt. Åren 1866–77 byggdes Oscar Fredriksborgs fort vid Oxdjupet. Gemensamt namn för denna försvarsanordning för inloppen till Stockholm var fram till år 1942 ”Vaxholms fästning”. 

När första världskriget bröt ut år 1914 förstärktes försvarslinjen ”Vaxholms fästning” med en yttre befästningslinje bestående av fort och artilleribatterier. Som en del av denna försvarslinje byggdes ”Siaröfortet” med start år 1916. Anläggningen anlades strategiskt placerad på en ö mitt i en av de allra trängsta delarna av Furusundsleden några kilometer från Ljusterö.  

Till skillnad från Fredriksborg, Vaxholms kastell och Rindö redutt doldes Siaröfortet insprängt nere i berget övertäckt av sex meter betong. Förtäckt och dold skulle en eventuell fiendeflotta överraskas och bekämpas med kanoner och minor. 

Nere i bunkern, i det så kallade i ”huvudverket”, förlades stridsledning, ammunitionsförråd och manskapsförläggning. Via en tunnel kunde tjänstgörande soldater nå ut till öns skyttegravar som omgärdades av stormhinder och flera linjer taggtråd. 

Anläggningens huvudbeväpning bestod av två 15,2 centimeters kanoner i enkeltorn som hämtats från det gamla pansarskeppet HMS Svea. Vid stranden placerades fyra 57 millimeters kanoner och en stor höj- och sänkbar 5 000 watts strålkastare. Två observationskupoler av stål på fortets hjässa användes för eldledning. Inne i fortets kärna fanns utrymme för cirka 270 soldater med sovrum, matsalar, kök, toaletter, kontor och förråd för mat, vatten och vapen.

Vid första världskrigets slut år 1918 var Siaröfortet fortfarande bara halvfärdigt. Först åtta år senare, sommaren år 1926, bemannades anläggningen för första gången. Bättre sent än aldrig skulle man kanske kunna säga, men tyvärr var inrättningen omodern och bristfällig redan samma dag som den stod färdig. Stridsflygplan och gasattacker hade förbisetts och gjort anläggningen i princip oduglig. 

Siaröfortet blev något av en plåga för verksam personal. Där var kallt och kyligt och väggar och tak dröp av fukt. Teknisk apparatur skyddades med ett innertak av plåt. Av hälsoskäl flyttades så småningom manskapet ut till baracker på utsidan.   

Redan på 1920-talet diskuterades en utflyttning av Stockholms kustförsvar till den yttre, så kallade ”havsbandslinjen”. Arbetet med detta påbörjades under 1930-talet och avslutades och avvecklades ungefär 70 år senare, där det sista nytillskottet blev de så kallade ERSTA-batterierna som färdigställdes under 1970-talet och framåt.  

Siaröfortet lades ner i sin ursprungliga version år 1939 och förlorade det mesta av sina försvarsstrategiska funktioner. År 1951 monterades kanonerna ned och minstationen avvecklades. Slutligen lades fortets sista militära verksamhet ned helt år 1960 och nästan allt befintligt materiel togs bort. 

År 1993 flyttades förvaltningen av Siaröfortet över från Försvarsmakten till Statens fastighetsverk. Året därpå påbörjades en restaurering och konservering av anläggningen. Idag har stora delar av fortet återställts till ett ursprungligt skick. Inne i huvudverket finns förutom de autentiska miljöerna med logement, mässar, kök, stridsledning, ammunitionsförråd också utställningar som visar anläggningens och kustförsvarets historia.

År 2002 byggnadsminnesmärktes Siaröfortet. Här bedriver företaget Blidösundsbolaget vandrarhem och konferenscenter och anordnar också guidade turer i fortet. Varje sommar genomförs regelbundna båtturer till anläggningen från Stockholm. Här finns också någon mindre brygga för privat båttrafik.

Inlägget Låset vid Stockholms inlopp dök först upp på Tidningen Skärgården.

Kan lek och lustiga figurer vara ett sätt att öka medvetenheten kring hållbarhet? Barn från Lekhagens förskola i Vaxholm är pionjärer i ett nytt nationellt initiativ som uppmuntrar till återvinning.

Den 1 juli i år börjar en ny läroplan för förskolan gälla i Sverige, med en tydligare inriktning mot hållbarhet. Som en del i detta har nu Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) startat projektet “Materialvärlden”, ett digitalt utbildningsmaterial som ska öka intresset hos barn för återvinning och hållbarhet. 

Redan har 10 000 förskolebarn på 250 förskolor runt om i landet börjat använda materialet. En av dem är Förskolan Lekhagen i Vaxholm. Där kan nu barnen via en webbplats lära sig om olika material och hur de återvinns, bland annat genom karaktärerna eller “materialisarna” som de kallas: Bånk som äter metallförpackningar, Ploppa som äter plastpåsar och Prasslis som äter tidningar med flera. Genom att utföra olika uppdrag, till exempel samla in och lämna material på en återvinningsstation, blir barnen så kallade “materialismatare”.

– Vi är väldigt positiva till det här projektet. Barnen tycker det är kul och det är enkelt för oss att använda. Barnen har fått en närmare upplevelse kring sortering och återvinning och det är lättare att relatera till figurerna som är tydliga och behöver ”mat”, det vill barnen så gärna hjälpa till med, säger Gloria Romlin på Lekhagen.

Totalt samlades det in 110 kg material per invånare i Vaxholm under 2018.

Inlägget Vaxholmsbarn blir återvinningshjältar i nytt projekt dök först upp på Tidningen Skärgården.

Den styrande majoriteten i Vaxholms församling vill sälja prästgården till ett fastighetsutvecklingsbolag. Men försäljningen är villkorad med en detaljplaneändring för ytterligare 40 små lägenheter på fastigheten, vilket har väckt kritik. 

På senaste kyrkorådsmötet i Vaxholm den 23 april beslutade den styrande majoriteten i Vaxholms församling, POSK, att föreslå för kyrkofullmäktige att sälja Vaxholms prästgård till fastighetsutvecklingsbolaget Svea Fastigheter AB till ett pris på 16 miljoner kronor.

Förbehållet för köpet skulle dock vara att en detaljplaneändring går igenom, som tillåter byggnation av 40 små seniorlägenheter på fastigheten. 

Det fick dock oppositionen att reagera.

– Det är ett märkligt och uppseendeväckande förfarande. Det är en spekulation, för ingen vet ju i dagsläget hur en ändring av detaljplanen kan se ut. Det är församlingsbornas pengar och vi är inte tillsatta för att spekulera med dem, menar Mikael Freimuth från Föreningen Tradition och Förnyelse i Vaxholms församling och ordförande i kyrkofullmäktige. 

I en insändare till Skärgården i förra veckan formulerar han ett antal skarpa frågor till kyrkorådets ordförande Åsa Klint, POSK. Bland annat undrar han varför man inte säljer till en annan fastighetsutvecklare som lagt ett högre bud, eller genom öppen budgivning.

– Vi är upprörda att man väljer det här tillvägagångssättet. Det är inte ansvarsfullt, menar han.

När Skärgården når Åsa Klint vill hon hellre besvara frågorna via mejl.

Varför vill ni sälja just till Svea Fastigheter och inte till någon som lägger ett högre bud? Varför inte ha en öppen budgivningsprocess?

– Konceptet med bogemenskap tilltalar oss i POSK. Det finns många exempel på hur olika former av bogemenskap bidrar till friskare liv och gladare människor. Dessutom tillförs Vaxholm 30-40 hyreslägenheter, en verklig bristvara. 

– Det är alldeles riktigt att det funnits flera intressenter på prästgården. De flesta har stupat på att församlingen skulle fortsätta att äga fastigheten och rusta upp den till tänkt ändamål. Då en omfattande upprustning måste ske, har den hyresnivå som krävts inte varit attraktiv för någon. Ett bolag har, med samma villkor angående detaljplaneändring, lagt ett högre bud. Då deras koncept var att bygga bostadsrätter och ytterligare ett villkor var att byggplanen medgav minst tre våningar, ansågs detta inte vara ett intressant alternativ av POSK. Vi vill värna om den fina bebyggelsen som finns i Vaxholm och anser inte att det behövs fler bostadsrätter. Att bjuda ut på öppna marknaden medför stor risk för att prästgårdsbyggnaden kommer att försvinna, antingen fysiskt eller som en vacker byggnad i blickfånget när man svänger ner för backen från kyrkan.

Det är ju behäftat med en viss risk i och med att köpet villkoras med en detaljplaneändring, som kan ta lång tid att få igenom. Vad händer om den inte gör det enligt villkoren? 

– En ansökan om planbesked kommer att inges till kommunen så snart beslut om intentionsavtal har tagits. Ett sådant besked ska kommun ge inom fyra månader. Detta beslut ger en indikation om att planen kan ändras. Vi hoppas och tror att politikerna i Vaxholm inser vilken nytta detta tillskott av hyreslägenheter och bogemenskap ger. Om det skulle gå oss emot så står prästgården där den står och det enda vi förlorat är tid.

Idag används prästgården i stort sett inte alls till församlingens verksamhet. Delar av huset hyrs ut tillfälligt till en flyktingfamilj, och om helgerna har föreningen En hjälpande hand ordnat språkcafé för nyanlända och delat ut kläder till behövande. I upplägget med Svea Fastigheter finns möjligheten för församlingen att fortsätta hyra en lokal i prästgården, om så önskas.

Kyrkofullmäktiges nästa sammanträde, då förslaget om försäljningen ska läggas fram, hålls den 14 maj.

Inlägget Kritik mot prästgårdsförsäljning dök först upp på Tidningen Skärgården.

I juni 2018 råkade en man i rullstol ut för en allvarlig olycka vid kajen i Vaxholm. Besättningen ombord på S/S Storskär såg händelsen och lyckades snabbt avvärja situationen. Förra veckan belönades Torbjörn Svensson och Mattias Aronsson för sina insatser.

Just när S/S Storskär hade lagt till i Vaxholm, söndagen den 8 juni i fjol, fick befälhavare Torbjörn Svensson plötsligt se hur en rullstol med en person i rullade över kajkanten och ner i vattnet. Även matros Mattias Aronsson, som i stunden befann sig på backen, såg händelsen. Efter en snabb lägesbedömning bestämdes att Mattias skulle hoppa i vattnet och försöka rädda personen. Efter flera försök lyckades Mattias få upp mannens huvud över ytan, och en kort stund senare kom räddningstjänst till platsen. Tillsammans kunde Mattias, en dykare och S/S Storskärs besättning få upp mannen i säkerhet.

Den allvarliga händelsen slutade efter omständigheterna lyckligt, och i våras beslutade Stiftelsen Sveriges Sjömanshus att de inblandade skulle belönas. I förra veckan var det dags för deras årliga belöningsceremoni, och både Mattias och Torbjörn var på plats.

– Allting fungerade bra under själva olyckan, tack vare snabba beslut och bra samarbete. Vi bedömde att aktionen var relativt riskfri, det var bra väder och inga närliggande båtar med propeller. På bara 14 minuter var det hela över, säger Torbjörn.

Christer Nordling är kansliansvarig på Stiftelsen Sveriges Sjömanshus. Varje år ordnar stiftelsen en belöningsceremoni, för att lyfta fram och uppmärksamma olika insatser, organisationer och personer.

– Det känns alltid väldigt bra att kunna dela ut belöningar för modiga insatser och utvecklande arbeten, det brukar bli uppskattat. 

Text: Maja Andersson

Inlägget De belönas för livräddande insats dök först upp på Tidningen Skärgården.

För två veckor sedan var det dags för Beredskapsdagen 2019.  Vaxholm kastell fylldes med nyfikna besökare och deltagande organisationer som under dagen hade ögonen på en sak – hur man kan hantera en kris. Bland annat Kustbevakningen, Frivilliga Resursgruppen och Försvarsmakten var på plats.

Dagens ambition var att ge besökare grundläggande kunskaper och praktiska råd för att klara sig i olika krissituationer. Stora som små hade lockats till Kastellet för att delta i en mutantattack, inspektera utryckningsfartyg och träffa organisationerna på plats under Beredskapsdagen 2019.

Ulrik Nielsen är befälhavare på Kustbevakningen  där han har arbetat sedan 1992. På båten bor besättningen och delar på en dusch och toalett. De jobbar 12 dygn i månaden, fördelat på tre pass. Kustbevakningen jobbar bland annat med tull, gränser och nykterhet på sjön. Det är med andra ord spridda arbetsupp-gifter.

– Båten är lite som en schweizisk armékniv. Vi anpassar oss efter var vi behövs, säger Ulrik Nielsen. 

Kustbevakningens primära uppgift i en kris är att vardagen ska kunna fortsätta fungera.  Arbetsuppgifterna vid en större kris tilldelas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) till Kustbevakningen. 

– Ponera att det skedde en kärnkraftverksolycka. MSB skulle då kalla till ett möte och berätta vad de vill ha ut av oss. Till exempel skulle det kunna handla om att evakuera skärgårdsbor. Att vara beredd på att jobba i en kris ingår i jobbet. Det handlar helt enkelt om solidaritet, säger Ulrik Nielsen. 

På plats var även Frivilliga Resursgruppen (FRG) som består av personer från olika frivilligorganisationer. Civilförsvarsförbundet utbildar medlemmarna i FRGm vars uppgifter bland annat är att hjälpa till att informera allmänheten och drabbade vid en specifik händelse samt hjälpa till vid utrymningar och evakueringar. Under dagen fick barnen på plats delta i FRG:s aktivitet ”Hitta vilse”. 

– Det fungerar lite som en utbildning där barn kan lära sig hur de agerar om de går vilse. I Sverige går två barn vilse i skogen varje dag. Det viktigaste är att de får konkreta och praktiska tips så att de vet hur de ska hantera en sådan situation. Vi utgår från ledorden ”Stanna”, ”Visa” och ”Låta”. Det gäller även att upprepa sig många gånger så att det fäster sig hos barnen, säger Tuula Torro från FRG.

Att befinna sig i en situation där man måste överleva ensam i skog och mark är kanske nästa sak att hantera om man gått vilse. Adam Pihl från Försvarsmakten är inte bara expert på området – han älskar att utsätta sig för det. Det är inte svårt att bli imponerad av hans kunskaper och beslutsamhet. På frågan om vad man alltid bör ha med sig när man beger sig ut i skogen, svarar han med ett leende på läpparna. 

– Det beror på vem du frågar. Jag gillar att ha det skit. Det ska vara en utmaning. Jag tar bara med mig kniv och tändstål.

Under sin föreläsning lärde Adam Pihl ut vad man kan äta i naturen, hur man gör upp en röksignal och hur man bygger skydd. Men det viktigaste handlar enligt honom om förberedelse. Många kan till exempel inte göra upp eld med tändstål utan att ha övat innan. En ramsa han tycker att alla bör memorera är STOP – stanna, tänk, orientera och planera. 

– Det allra viktigaste är att fortsätta kämpa. Det tar tre sekunder att ge upp. Man måste välja att känna vilja, ha attityd och självkontroll för att orka överleva, säger Adam Pihl.

Dagens sista aktivitet var kanske den mest populära. I Kastellets borggård bjöd Swedish B-force och Sjöräddningen på den spännande uppvisningen ”mutantattack”. Syftet var att lära både barn och vuxna hur man kan hjälpa människor som på olika vis skadat sig. De skadade kröp och haltade upp från en sten-trappa och beklagade sig över att mutanter attackerat dem. Sunitha Forsberg och Kerstin Reinholdsson från Swedish B-force tog hand om de skadade samtidigt som de pedagogiskt berättade och visade hur olika skador kan behandlas. Bland annat visade de tekniken ”fågelbo”, som innebär att man lindar bandage flera varv runt en stickskada så att kniven stabiliseras tills sjukvårdspersonal kan avlägsna den. 

Erik Himmelstrand är museichef på Vaxholms Fästnings museum. Sedan 2015 har han varit med och arrangerat Beredskapsdagen på Kastellet. 

– Det dök upp en tanke hos oss att det inte existerade något som berörde kris och beredskap. Vi kände att civilförsvaret var något som var bortglömt så för fem år sen körde vi igång. Första året var MSB på plats som en av de medverkande organisationerna. En tid efter startade de sitt eget arrangemang på temat, nämligen krisberedskapsveckan. Det skrattade vi lite åt i efterhand, säger Erik Himmelstrand. 

Målet med Beredskapsdagen är enligt Erik Himmelstrand att väcka intresse hos folk, inspirera till rekrytering samt att ge möjlighet för organisationer inom krisberedskap att möta varandra internt. Han poängterar vikten av att skaffa sig egen praktisk och mental kunskap och påminner om värmeböljan som hängde över Sverige förra sommaren. 

– Då tog nästan alla fläktar slut. Det visade på att det är viktigt att vara förberedd när en kris kommer. Att förbereda sig inför en katastrof innebär inte att det kommer en. Vi har bara tid innan någonting har inträffat för när det väl sker uppstår panik, säger Erik Himmelstrand.

Är du själv förberedd för en kris?

– Jag önskar att jag kunde säga ja. Jag och min fru har nödradio, eldstål och en vatten-renare. Det som är kvar är väl att bunkra konserver, säger Erik Himmelstrand och skrattar.

Text och foto: Elina Jalling

Fakta/Anders Pihls överlevnadstips i skog och mark

• Prioritera dina egna behov och planera att ta dig ur situationen.

• Gör upp en röksignal med ris, löv, mossa och gräs. Gör den på en öppen plats så att den syns tydligt.

• Satsa på passivt fiske så att du inte gör av med energi, för den behöver du spara på.

• ”Big bubbels, no troubles” är att minnas vid rening av vatten. Koka dricksvatten i två minuter. Allt vatten måste renas innan det dricks.

• Fågelägg ger bra näring, men tänk på att alltid lämna minst ett ägg i boet. Annars överger fågeln boet och börjar lägga ägg på annan plats.

Inlägget Krisberedskap på agendan dök först upp på Tidningen Skärgården.

Flera öbor riktar kritik mot Vaxholms stads sophämtning.

– Extratömningen hoppade de över för att en båt var trasig. De skyllde på att de gick på grund, säger Hasse Johansson på Skogsön.

”Vi beklagar förseningen i sophämtningen på grund av den tidigare grundstötningen. (…) Om ditt sopkärl är fullt går det bra att ställa en extra sopsäck bredvid kärlet, den tas då med utan extra kostnad. Tack för ert tålamod!”

Så skriver Roslagsvatten, som sköter återvinning, grovsopor och hushållssopor i Vaxholms stad, på sin hemsida den 7 maj. Men öborna har tappat tålamodet och menar att detta är ett mångårigt problem. På Skogsön hämtades inte Hasse Johanssons sopor på nästan en månad.

– Några fastigheter hade de inte hämtat från på hela året. De hade en miljon dåliga bortförklaringar. Lördagen innan hämtade de grovsopor med färjan, de kunde ställt en fyrhjuling på färjan och åkt och hämtat hushållssopor, säger Hasse Johansson, den enda permanentboende på Skogsön.

– Bra input faktiskt. Ingen är gladare än jag över tips. Men grovavfallsfärjan och hämtning av hushållsavfallsopor är två helt skilda hämtningar med helt olika förutsättningar. Kunden ser förmodligen en båt som en båt men att hämta hushållssopor med grovavfallsfärjan går inte. Fler kunder hade blivit drabbade, säger Daniel Matthies, driftansvarig på Roslagsvatten.

Hasse Johansson ger inte mycket för erbjudandet om en extra sopsäck.

– Det kommer ju kråkor och grävlingar. Till slut ringde jag kommunchefen. Då tog det hus i helvete. Soporna blev hämtade, men de missade en massa soptunnor. Jag ska inte behöva ringa dit för att detta ska hända.

Daniel Matthies menar att det inte gick fortare av den anledningen.

– Varje kund är viktig för oss. Vi gör ingen skillnad om man ringt kommunchefen. Vi krediterade hämtningen men vissa kunder fick ett väldigt sent svar och där skulle vi behöva se över rutinerna. Om kunderna inte tycker de kan ställa ut en extra säck på grund av djur är det beklagligt.

Bertil Tell på Tynningö är också missnöjd efter åratal av en överfull återvinningsstation, nu senast vid Hållplats 8, där folk ställde papper och flaskor framför behållarna.

– Varför ser inte kommunen till att de töms tillräckligt ofta?

Insamlingen är nu flyttad till bygdegården. Bertil Tell efterlyser fler tömningar vid högsäsong.

– Det är egentligen inga konstigheter med fler tömningar. Men vi behöver få in de synpunkterna, säger Daniel Matthies.

Text: Josefine Hagström

Inlägget Missnöje med sophämtning på flera öar i Vaxholm dök först upp på Tidningen Skärgården.

KRÖNIKA. ”En levande skärgård – året runt”. Hand upp alla som tröttnat på den floskeln, ett uttjatat mantra som politiska partier över hela skalan tar till i tid och otid för att beskriva sina ambitioner för skärgården. Nu har det blivit Sverigedemokraternas tur, i deras första regionövergripande skärgårdspolitiska program som heter just så.

Men låt oss kika på vad som står däri. Stort fokus läggs på sjukvården, vilket inte förvånar den som följt Sverigedemokraternas utspel i regionfullmäktige under de senaste åren. Att utöka läkarbåtens uppdrag, införa en ambulansbåt och en tandläkarbåt samt att omlokalisera ambulanshelikoptern står högt på agendan, såväl som att etablera mobila vårdteam och mindre husläkarmottagningar runt om på öarna. Det är ingen liten satsning och är i delar säkert bra, men frågan är vilken effekt den skulle ge i förhållande till kostnaden. Utredningar har till exempel visat att lösningen med en ambulansbåt i Stockholms skärgård, på grund av dess vidsträckta geografi, helt enkelt inte skulle vara särskilt effektiv.  

När det kommer till kollektivtrafiken som ju är det andra av regionens huvuduppdrag, blir det desto luddigare. Man gödslar med plattityder som att “kollektivtrafiken på vattnet måste fungera som den ska” och att “det är viktigt att resenärerna är nöjda”, men så särskilt många förslag om hur detta ska gå till i praktiken finns inte. Det mest konkreta är att utöka busstrafiken på Värmdö i rusningstid och göra “skärgårdens hållplatser mer trivsamma”. Efter åratal av upphandlingskaos i sjötrafiken och komplexiteten i det kommande Replipunktslyftet, känns det som om SD inte riktigt gjort hemläxan här. 

Miljön nämns väldigt flyktigt. Endast att regionen ska “arbeta för att minska utsläpp” och “främja innovationer”, samt ett konstaterande att 98 procent (av vilka framgår ej) tycker att det är mycket eller ganska viktigt att värna om miljön som utgör Stockholms skärgård. Okej.

Märkligast i programmet är ändå kanske att SD vill främja bilanvändningen på öarna. Det specifika förslaget om en bilfärja mellan Vaxholm och Tynningö är väl i och för sig varken nytt eller dumt, men att i övrigt lyfta detta känns bara som att lägga fram en lösning som ropar på ett problem snarare än tvärtom.

Sverigedemokraterna har på nationell nivå profilerat sig som glesbygdens parti, med en särskild förståelse för de utmaningar som finns där. När det kommer till skärgården känns det dock som att den förståelsen ännu är rätt begränsad.

Inlägget Glesbygdens parti? dök först upp på Tidningen Skärgården.

En tandläkarbåt och en akutambulansbåt finns med bland förslagen när Sverigedemokraterna släpper sitt första skärgårdsprogram En levande skärgård – året runt. 

– Ambulansbåten skulle kunna avlasta ambulanshelikoptrarna, säger Gabriel Kroon, gruppledare Sverigedemokraterna Region Stockholm.

I programmet finns förslag kring framförallt sjukvård och infrastruktur. Tandläkarbåten som var väldigt uppskattad vill Sverigedemokraterna återinföra i mellanskärgården. 

– Vi vill förbättra tillgängligheten för barn och äldre som bor i skärgården. Ambulansbåten tror vi starkt på. Den skulle kunna avlasta ambulanshelikoptrarna med korta utryckningstider. Man kan dessutom undvika det som hände för två år sedan när en helikopter inte kunde lyfta på grund av dimma, vilket ledde till ett dödsfall, säger Gabriel Kroon. 

Ambulansbåten kan även användas som läkarbåt, och på så sätt avlasta Gustafsbergs läkarbåt. För att finansiera båtarna vill SD omprioritera från kulturområdet. 

– Det finns vissa satsningar som vi ser att vi inte får maximal nytta för, som vi drar in på för att istället göra sjukvårdsinsatser i skärgården. Men jag vill understryka att vi vill fortfarande ha en aktiv kultur med fokus på barn och äldre. Sedan handlar det också om omprioriteringar inom hälso- och sjukvårdsdelen. Vi ger hälso- och sjukvårdsförvaltningen mer resurser för att prioritera skärgårdskommunerna. 

SD vill förbättra infrastrukturen och möjliggöra bilanvändandet på öarna. SD föreslår också en ny led mellan Tynningö och Vaxholm.

– Vår lokala grupp i Vaxholm har framfört att en sådan lösning skulle vara välkommen. 

I utvecklingen av färjelederna ingår också i viss mån tätare turer men framförallt att färjorna går senare tider på kvällar och nätter. 

Gabriel Kroon har själv bakgrund från Runmarö och minns hembygdsgården som en central punkt som uppmärksammar öns traditioner.

– När det kommer till skärgårdskultur är ett av våra prioriterade områden i nästa budget för 2020 en satsning på hembygdsgårdar och att främja dem som bärare av lokal historia och traditioner.

Fakta/Några fler satsningar i SD-programmet

• Värna om gamla kulturhistoriska båtar och använda dem inom turismen 

• Utöka kapaciteten på de överfulla Värmdöbussarna 433 och 434 under rusningstid

• Återflytta ambulanshelikoptern från Norrtälje till Värmdö 

• Mer lokalproducerad mat i offentliga upphandlingar och stöd till skärgårdsbönder

• Ö̈kat utbud av tank- och tömningsstationer för fritidsbåtar 

Hela programmet finns att läsa på Sverigedemokraternas hemsida.

Inlägget SD vill återinföra tandläkarbåten dök först upp på Tidningen Skärgården.

Bygget av den nya idrottshallen drog ut på tiden och Vaxholms stad hävde avtalet med entreprenören Fastec. Det var korrekt, tyckte tingsrätten. Nu står det klart att Fastec måste ersätta kommunen med drygt 40 miljoner kronor. 

2012 tecknade Vaxholms stad avtal med byggbolaget Fastec för att bygga om skolidrottshallen på Campus Vaxholm, vilken enligt plan skulle stå klar 2014. Men bygget drog ut på tiden och i oktober 2015 valde kommunen att häva avtalet, eftersom man menade att Fastec orsakat de många förseningarna. Byggbolaget har dock själva hävdat att man lade ner arbetet för att man inte fått betalt av kommunen. 

I samband med avtalshävningen stämde Fastec Vaxholms stad på tio miljoner kronor, vilket kommunen svarade på genom att i sin tur kräva 30 miljoner av Fastec.

I domen från Attunda tingsrätt som meddelades den 19 juni i år slår man fast att kommunen haft fog för sina skadeståndskrav. Samtidigt avslår man Fastecs egen stämning i fallet. Därmed ska Fastec betala drygt 30 miljoner kronor i ersättning och ytterligare 10,8 miljoner i rättegångskostnader till kommunen. 

– Domstolen har i allt väsentligt accepterat den argumentation och den bevisning som staden presenterat i detta omfattande och i vissa delar komplicerade mål. Vi är stolta över det gedigna arbete som vår personal och våra anlitade jurister presterat, säger Lars Wessberg (M) som var ordförande i stadsbyggnadsnämnden i Vaxholm under byggnationen och idag är ledamot i nämnden för teknik, fritid och kultur.

Från Fastecs sida var domslutet inte väntat.

– Nej det var det inte. Det är ju vi som stämmer dem, så vi hade inte räknat med att förlora, säger Johan Grahn, vd på Fastec Sverige.

Kommer ni överklaga domen?

– Ja det kommer vi göra.

Inlägget Mångmiljonsmäll för byggbolag i tvist mot Vaxholms stad dök först upp på Tidningen Skärgården.

Kajerna har nått sin förväntade livslängd efter drygt 50 år på plats. Nu väntar ett långdraget och kostsamt renoveringsarbete. 

Flera år av renoveringsstök väntar längs med Vaxholms kajer. Kajerna som byggdes 1968 har nått sin förväntade livslängd på 50 år och behöver bytas ut. 

– Det är en nästan 800 meter lång sträcka av kajen, från färjeläget upp till Cronhamnsplan. Vi borde ha haft bättre planering, säger Robert Klingvall, gatuingenjör på tekniska enheten i Vaxholms stad. 

nu är den första etappen av renoveringen kring Cronhamnsplan avslutad. Där var bryggan i så dåligt skick att den stängdes omedelbart. Härnäst väntar projektering för den övriga renoveringen och tre olika firmor är anlitade för att ta fram ett kostnadsförslag. Byggstart blir tidigast år 2020. 

– 800 meter kaj kostar hundratals miljoner kronor och håller på säkert i flera års tid. Vi har fått en översiktlig bedömning av Stockholms hamnar att vi har ett akut behov på 150 miljoner, men alla säger lite olika. 

När renoveringsbehovet blev klart markerade man ut en säkerhetszon tre meter från kajkanten där man nu vill undvika att ställa tung last och stödben för kranar. Senare har man insett att kajen är i bättre skick än den första bedömningen men säkerhetszonen kvarstår. 

– Försök att respektera det. Det är inte formellt förbjudet att ställa sig där, men vi vill inte att man gör det, säger Robert Klingvall. 

Planen är att all trafik som brukar kajerna i dag ska kunna fortsätta sin verksamhet under hela renoveringstiden, förmodligen med hjälp av pontonbryggor och andra alternativa lösningar. Detta är en faktor som både gör att det tar längre tid och blir dyrare. 

– Vi kommer inte att ställa in några båtar, all verksamhet ska fortgå och Vaxholm ska fortsätta vara en levande stad under byggtiden. 

Inlägget Vaxholms kajer måste bytas ut dök först upp på Tidningen Skärgården.

Flera öbor har blivit utan morgontidningen som ska levereras med skärgårdsbåtarna.

– Utdelningen fungerar dåligt i år. Flera av mina grannar får ofta utebliven dagstidning och ibland hamnar tidningar som ska till andra öar i vår ö-gemensamma brevlåda, säger Per Sörlin, boende på Eknö.

På Eknö i Värmdö kommun har öborna en gemensam brevlåda i anslutning till där skärgårdsbåtarna lägger till. Per Sörlin har på morgonpromenaden ner till lådan sammanstött med flera personer som flera gånger inte fått tidningen.

– Vi upplever det som ett allmänt strul. Jag har också sett tidningar som ska till andra brevlådor på andra öar. Häromdagen hade de dumpat ett antal tidningar i plast som skulle till närliggande bryggor. Då tänkte jag att attityden hos dem inte fungerar, säger Per Sörlin.

Waxholmsbolaget ska leverera tidningarna till bryggorna i en låda eller kur. Dagstidningarna lastas i Vaxholm och Stavsnäs.

För Trafikförvaltningen är strulet på Eknö och kringliggande öar nyheter. Deras kundtjänst har tagit emot ett klagomål om utebliven morgontidning på Nämdö sedan den första juni. Tidningen kom istället med eftermiddagsturen.

– Om det är som du beskriver – att en hel hög med tidningar som skulle till olika öar lämnats på Eknö – så är det naturligtvis inte bra. Så ska det inte gå till och vi kommer att ta upp detta med rederierna, säger Claes Keisu, pressansvarig på Trafikförvaltningen.

När båtarna kan plocka upp tidningarna, och när de kan lämna dem på öarna, är beroende av Waxholmsbolagets turlista.

– Om den distributör som kör tidningarna dit är sen så kan det hända att tidningarna tyvärr får åka med en eftermiddagstur, säger Claes Keisu.

På grannön Harö upplever man även problem med Postnord. Där delas posten bara ut på tisdagar och fredagar. Tidningen Skärgården som ska komma i brevlådan på fredagen har vid upprepade tillfällen kommit först på tisdagen. Och även här hamnar post som ska till andra öar.

– Det känns inte bra att behöva läsa en tidning som i det närmaste är en vecka gammal. Ibland har det tagit 16-20 dagar att få post, vilket inte blir bra om man fått en kallelse till läkare. Det är svårt att veta om jag saknar post. De sorterar inte ordentligt. De bryr sig inte, vi har till och med fått post som ska till Värmland, säger Lars-Arne Pihl.

Han har skrivit till Post- och Telestyrelsen och även pratat med personer som jobbar på sorteringen men upplever ingen förändring.

– PTS lägger det bara till handlingarna och Postnord gör inte sitt jobb.

Trafikförvaltningen uppmanar abonnenterna att anmäla felaktigheter.

– Det är väldigt beklagligt att de inte får sina tidningar och det är bra om de anmäler så vi får en uppfattning om det är vårt eller Postnords fel. Om Postnord blir sena eller missar våra leveranser blir hela försändelsen sen. Det är deras ansvar att se till att de kommer i tid till våra båtar, säger Per Hallberg, presskommunikatör på Trafikförvaltningen.

Postnord berättar att sorteringen till öarna i Värmdö kommun har flyttats från Årsta till Värmdö i januari i år. De ska nu undersöka var i kedjan felet kan ligga och försöka åtgärda problemet.

Inlägget Tidningarna dumpas på fel ö dök först upp på Tidningen Skärgården.

Förra helgen var varit hektisk för Sjöräddningssällskapet. Vid Björkvik bistod RS Dalarö med första hjälpen vid ett drunkningslarm. Utanför Väddö sjönk en skuta i måndags och samma dag körde ett passagerarfartyg in i kajen i Nynäshamn.

– När det är varmt och badväder så får vi mer larm. Vi höll på i 12 timmar i lördags. Det har varit mycket i helgen, men det är ändå ett förväntat tryck som brukar uppstå i juli, säger Helge Skärlén, svävaransvarig på SSRS.

Söndagen för SSRS Dalarö inleddes med ett larm om drunkning på Gålö. De fick dock avbryta på väg fram då personen redan var uppdragen på land. Räddningstjänsten på Södertörn var på plats och hjälpte mannen. Senare ryckte SSRS Dalarö ut för att hjälpa en man som fått motorhaveri och som inte visste var han befann sig. Med hjälp av skärmdumpar från haveristens telefon kunde SSRS Dalarö till slut lokalisera mannen.

I fredags ryckte polisen ut mot Vaxholm där bilister parkerat sina fordon längs med länsväg 274 öster om Kulla Vägskäl på Vaxholm. Fordonsförare som besökte badplatsen parkerade i vägrenen och skapade hinder för övrig trafik. Polisen utfärdade parkeringsböter till sju bilar.

Under måndagen sjönk ett fartyg utanför Väddö. SSRS och Sjöfartsverket samarbetade under räddningsinsatsen där flera personer evakuerades med hjälp av Sjöfartsverkets helikopter. Flygplan från Kustbevakningen (KBV) kunde sedan observera ett mindre oljeutsläpp från fartyget som nu ligger på ungefär ett 50 meters djup. KBV står även för efterarbetet.

– Fartyget ligger för djupt för att vi ska kunna skicka ned dykare, men små mängder dieselolja dunstar snabbt i värmen, säger Mattias Heneborn vid KBV:s ledningscentral i Göteborg.

I måndags körde MS Visborg in i kajen i Nynäshamn. Inga personskador uppstod men fartyget fick tas ur trafik för reparation och även tisdagens avgångar fick ställas in.

Inlägget Många larm under värmeböljan dök först upp på Tidningen Skärgården.

Mitt i Furusundsleden, mellan fastlandet i väst och Siarö och Ljusterö i öst, ligger Kyrkogårdsön. Här byggdes ett försvarsfort av civila byggare under första världskriget. Nu skriver Antrophia rederi ny historia på Siaröfortet.

I början av 1900-talet var svenska folket missnöjda med hur försvaret trappades ner. Gustaf V ville skydda den civila befolkningen efter bondeupproret och anlitade en civil byggherre vid namn Kruse år 1916 för att bygga ett fort för att försvara farleden in mot Vaxholm. Militären var allt annat än nöjda med kungens initiativ och Kruse hade problem eftersom manskapet hellre drack än byggde. Fortet skulle ha legat på grannön Siarö, men den var för dyr och därför föll valet slutligen på Kyrkogårdsön, men namnet Siaröfortet blev kvar. Då det inte fanns några militärfartyg att tillgå skedde alla byggtransporter till ön med passagerarfartyg, bland annat Blidösund som fortfarande anlöper bryggan.

Skärgårdsborna använde århundradena innan detta Kyrkogårdsön som gravplats eftersom det var lätt att gräva här. Här fanns också en krog, vilket gjorde ön lämplig för att ha en sedvanlig begravning av besättningsmedlemmar med påföljande gravöl. 1830 rasade koleraepidemin och återigen blev ön gravsättningsplats åt mängder av människor som insjuknat.

– Man visste helt enkelt inte hur sjukdomen spred sig och en massgrav på en isolerad ö verkade lämpligt, säger Anna Hjelmstedt som guidar på fortet.

Hade Gustaf V:s fort blivit klart hade gravarna inte funnits kvar. Men nu pekar Anna Hjelmstedt in i skogen bredvid det som kallas Hjässan – klipporna där fortet ligger nedsprängt:

– På ett sätt var det tur att fortet aldrig byggdes klart, säger hon.

När det tillslut stod färdigt 1929 dömdes fortet redan ut som omodernt. Militären hade börjat angripa via luften och även om Siaröfortet hade WC och modern telefoni hade det en ständig fiende – fukt – och var på många sätt omodernt. Övningar gjordes på ön men på grund av fukten inkvarterades aldrig några soldater i de underjordiska salarna för över 250 man, utan man bodde på logementet som idag är vandrarhem. På 60-talet övergavs och plomberades fortet och öppnades först 1993 som museum för allmänheten. Fukten kryper längs väggarna än idag. 

Att se utan att bli sedd är Siaröfortets signum, till skillnad från andra pampiga fort och kastell som syntes väl. Träden i skogen behölls som kamouflage mot fienden. Sprängstenen som blev över när fortet byggdes lades ut längs vattnet på ön, med spetsen uppåt för att försvåra landstigningen för fienden. Hjässan ligger mitt på ön och är en klippa på hög höjd där sikten mot Furusundsleden är god. Klipphällarna ser mjuka ut, och är täckta av betong.

– Det ska ha en studsreducerande effekt också, men det testades aldrig, säger Anna Hjelmstedt.

På Hjässan står ett antal kanoner uppradade med siktet inställt mot havet. Kanonerna togs från pansarfartyget Svea, som togs ur bruk 1915.

– De var bland det sista man satte hit. De var gamla redan då och hade en spridd träffbild. Det betyder helt enkelt att man inte kan träffa någonting med dem, säger Anna Hjelmstedt.

Anna Hjelmstedt är befälhavare på Antrophia rederi som bland annat kör linfärjan på Vaxholmsleden och den isbrytande bogserbåten m/s Korsön, och i april tog över driften av Siaröfortet. En gammal dröm för skepparen Robert Bergstedt, delägare i Antrophia. I sju år jobbade han på Blidösundsbolaget och har därmed anlöpt Kyrkogårdsön många gånger, med Sjöbris och Sjögull. Hit kommer man förutom med Blidösundsbolaget med egen båt.

– Jag fick frågan av Veronika Schultz på Blidösundsbolaget och tyckte det var jättekul. Det finns stor potential. Siaröfortet har inte funnits på kartan, folk vet inte var det ligger, säger Robert Bergstedt.

I och med övertagandet blev rederiet med fort, vandrarhem, restaurang, gästhamn, bastu och skuthamn. Redan andra veckan tog de emot en skolklass. Annars kommer de flesta gäster med egen båt till gästhamnen, som tar upp till 20 båtar. Bara roligt för en allkonstnär som har arbetat både som frisör och sjöbefäl.

– När jag arbetade som anställt sjöbefäl saknade jag kundkontakten från frisörtiden. Här får vi den mysiga kundkontakten och man lär sig alltid något av besökarna. Det är alltid någon som kan berätta om en specifik kanon, eller vet allt om den ryska invasionen, säger han.

Den andra delägaren Anders Hellman är militär och attackdykare i grunden. Med utgångspunkt i hans erfarenheter spånar delägarna på idéer till teambuilding för konferensgäster, som de planerar att ha fler av under höst och vår, för att förlänga säsongen.

– Vi kan ha en hinderbana och de kan få bo första natten i militärtältet, med endast mjölk och rå fisk, där de blir attackerade av styrkor. Man bryter ner dem först och sedan blir de sammansvetsade. Det passar på den här ön, säger Robert Bergstedt och skrattar.

Den tredje delägaren Jesper Rittberg började som elev på en av Robert Bergstedts båtar. Alla fortsätter arbeta inom sjötrafiken men får också ta sig an andra roller på Siaröfortet, som att hugga ved eller serva gästerna.

Siaröfortet har mestadels hållit öppet under sommarhalvåret, med tanke på att anläggningen endast har sommarvatten. Vatten året om och vinterbonade hus är några av Antrophias planer som de diskuterar med Statens Fastighetsverk som äger ön. Konferens- och festlokalen som mestadels står tom under sommaren vill de under högsäsong ha pub i.

– Vi tänker ta hit trubadurer och på så sätt får vi bar både här och inne i restaurangen, säger Robert Bergstedt.

För att sätta ön på kartan ser de över marknadsföringen via digitala kanaler. Under nästa år kommer en app där besökare kan lyssna på en audioguide genom fortet och där Antrophia kan bjuda in stammisar till nya event. Ett har de redan planerat – Halloween-fest med zombies och bartömning.

– En konsert på Hjässan vore kul. Men vi får se vad zombieeventet ger.

Både vandrarhemmet och menyn har fått ett ansiktslyft och delägarna har jobbat nästan dygnet runt sedan de kom hit i våras. Robert Bergstedt ville satsa på vällagad à la carte och har därför anställt kusinen och krögaren Roland Karpati som arbetat många år på St Andrews Inn i Stockholm. På fredagarna kör de barbecue och japanska grillar, men då är det Robert Bergstedt som rattar serveringen.

– Det är ingen grillbuffé. Vi serverar barbecuen på tallrikar, det blir mindre svinn då. Vi vill tänka på miljön, säger han.

Inlägget Antrophia skriver ny historia på Siaröfortet dök först upp på Tidningen Skärgården.

I förra veckan lämnade skolfartyget Älva Marina läroverkets hamn i Stocksund för tio månader till havs. Skärgården var på plats när vänner och familj tog avsked på bryggan, och hängde med den första sträckan ut till Vaxholm.

Ett hundratal föräldrar, vänner och skolkamrater har samlats på kajen för att vinka av Älva, som varje år i augusti kastar loss med en ny förväntansfull gymnasieklass ombord. I tio månader kommer hon att vara hemifrån, men elever och besättning byts ut med jämna mellanrum. 

På övre däck står Alfred Saalo tillsammans med sina föräldrar Eva och Hans Saalo, som kommit för att vinka av sonen och få en titt ombord innan avfärd.

– Jag är avundsjuk! Önskar jag hade fått följa med, säger pappa Hans.

Det är första gången Alfred Saalo åker iväg på en sådan här långresa. I fyra veckor ska han vara borta från familj och vänner, innan han mönstrar av i Portsmouth och en ny klass tar över rodret. 

– Det är lite ovant, men samtidigt spännande! En ny upplevelse. Framförallt är jag jättetaggad på att samarbeta med alla andra, laga mat i köket och sådana saker, säger han. 

Det är andraårseleverna på marinbiologprogrammet på Marina läroverket som deltar denna första etapp till England. På schemat de kommande veckorna står fysik, marinbiologi och engelska. Det flytande klassrummet blir ett ypperligt tillfälle att omsätta kunskaper om till exempel meteorologi i praktiken, och på flera håll görs relevanta studiebesök. Bland annat på Tycho Brahe-museet på Ven och marinbiologiska laboratoriet på Tjärnö. 

– Det ska bli skoj att få ta bottenprover där, säger Alfred Saalo. 

Utöver de vanliga skolämnena deltar eleverna också i framförandet av fartyget, lär sig sjömannaskap och hjälps åt med städning och matlagning i vaktlag. 

Klockan närmar sig 14 och det har blivit dags att ta avsked. Föräldrarna får lämna skeppet och det blir en hel del kramar och tårar innan kapten Sören Engzell till sist ger signal för losskastning och fartyget långsamt lösgör sig från kajen. Det tutas, vinkas och viftas med flaggor längs bryggorna. Men Älva hinner knappt utom synhåll från hamnen förrän vemodet ombord byts i jubel och förtjusning över det stundande äventyret.

– Det här är svårt att ta in! Man vet inte vad som ska hända, så det är nästan svårt att vara nervös inför, säger Elin Mattsson.

– Det är otroligt att vi går i skolan just nu, samtidigt som vi seglar på en båt. Det är inte något som varje sjuttonåring får uppleva, fyller Astrid Hesseborn Ingeström i.

Utöver de cirka trettio eleverna och lärare ombord jobbar också en besättning. Catrin Palmqvist-Loukomies är relativt nybliven styrman ombord. Framförallt tycker hon om att arbeta med folk, och det finns det mycket av på Älva.

– I och med att det kommer ombord flera olika klasser finns det en chans att träffa ganska många att lära känna och hitta samarbete med. I första hand är det ju seglingen jag tycker om, och att få skicka vidare både kunskap och glädjen att vara till sjöss, det är en fin chans! Jag tror det blir ett bra år, säger hon.

Hon deltar nu på den första etappen till England, och får sedan en stund hemma för vila och umgänge med familjen innan det är dags att ansluta till besättningen igen i slutet av oktober. Då befinner sig fartyget i trakterna kring Kanarieöarna.

Först i juni nästa år kommer Älva återigen att komma tillbaka till Stocksund. 

Inlägget Bon voyage, Älva! dök först upp på Tidningen Skärgården.

Fler än 50 klassiska Coronet-båtar deltog i förra helgens båtparad i Vaxholm.

– En riktigt fullträff i jättebra väder och massor med folk, säger Lennart Eriksson i Coronetklubbens styrelse.

En retrofestival på tema Coronet-båtar samlade många deltagare i Vaxholms hamn under helgen som gick. På lördagen klockan 13 var det dags för den högtidliga paraden, där deltagande båtar fick visa upp sig och presenteras av en ytterst Coronet-kunnig speaker när de i tur och ordning körde in i gästhamnen.

Båtarna var av många olika modeller från den klassiska danska tillverkaren. Stort intresse tilldrog sin en av de få kvarvarande husbåtarna som tillverkades av Coronet. Ett fartvidunder som kan göra 33 knop, vilket ofta överraskar andra sjöfarare som inte är beredda på att bli omkörda av en husbåt.

Coronet Yacht Club bildades 1984 och är en ideell och oberoende förening som ska tillvarata och främja medlemmarnas intresse för Coronetbåtar, som det står på deras webb. Klubben har idag 1310 medlemmar i 29 olika länder runt om i världen. Föreningen är allra störst i Sverige med över 700 medlemmar. Flera hundra medlemmar finns också i Danmark. Ett större antal återfinns även i Finland, Norge och i Tyskland.

I Sverige är även många medlemmar aktiva på sociala medier där en av medlemmarna, Bo Ekström, skriver i klubbens forum om Vaxholmsbesöket:

– En fantastisk dag där våra båtar verkligen visades upp från sin bästa sida. Retrotemat blev en riktig höjdare som förstärkte båtarnas eleganta stil. Kul att så många ville delta.

Foto: Mårten Levin

Inlägget Ståtlig Coronetparad i Vaxholm dök först upp på Tidningen Skärgården.